Bokstäver Att Färglägga Svenska

Q, X och Z är lite speciella och ovanliga. Q är som ett O med svans. Zlatan börjar på Z och X ser ut som ett kryss och finns i slutet på sax. Ja, bästa bokstäverna är Q, X och Z! Ett lekfullt program om hur bokstäverna ser ut och låter.

Det svenska alfabetet utgår från det latinska alfabetet som har fem vokaler. I svenskan, liksom i de andra skandinaviska språken, har det däremot funnits nio vokaler ända sedan vokalerna ä, y, ö tillkom på 700–800-talet och å-ljudet utvecklades ur a på 1200–1300-talet.

Det svenska språket har fått en ny bokstav att foga till det tidigare 28 bokstäver långa alfabetet. I Svenska Akademiens nya ordlista har w fått status som egen bokstav.SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

Den nya ordlistan har emotsetts med spänning inte bara av språkligt intresserad allmänhet utan även av Sveriges Scrabblespelare. I Scrabble, tidigare Alfapet, godkänns nämligen endast ord som är upptagna i SAOL.

W ansågs allmänt som en variant av V fram till 2006 då Svenska Akademien i den trettonde upplagan av Svenska Akademiens ordlista över svenska språket började sortera W som enskild bokstav.Svenska alfabetet är en variant av det moderna latinska alfabetet. Det består av 29 bokstäver varav 26 är det latinska alfabetets grundbokstäver och tre är latinska bokstäver modifierade med diakritiska tecken (Å, Ä och Ö).

Tecknen som À, É och Ü ses som varianter av A, E och Y trots att de används i svenska ord och är egna bokstäver i andra språk. Norska/danska Ø ser lite annorlunda ut men är samma bokstav som Ö, precis som Æ är samma bokstav som Ä.

Diakritiska tecken utelämnas ofta i stavningen av icke-svenska traditionella namn. I den av rådet utgivna publikationen Svenska skrivregler (Språkrådet och Liber 2008) ges rekommendationer för hur man skriver och utformar texter. Av dessa framgår att diakritiska tecken så långt som möjligt bör återges.Bokstaven Q användes efter stavningsreformen 1906 i princip inte för något annat än vissa efternamn som Lindquist och utländska geografiska namn som Qatar, men numera finns det 18 ord som börjar på Q i Svenska Akademiens ordlista. Detta beror på nya lånord så som qigong, queer och quorn.Språkrådet anser att bokstäverna V och W bör behandlas som en och samma bokstav vid namnsortering. Anledningen är att man inte kan höra om ett namn stavas med W eller V och detsamma gäller även vissa ord.Även språk med andra alfabet än latinska alfabetet kan ha diakritiska tecken, till exempel grekiska. Ryska och andra språk med kyrilliska alfabetet har självständiga bokstäver med vad som ser ut som diakritiska tecken (й, ё, ђ, ѓ, ї, ћ, ќ, ў, ґ, ғ)På rumänska vill man ha s och t med komma under för typografisk korrekthet, men man har accepterat ş och ţ (med cedilj) i datorer (och datorutskrifter) eftersom det är vad som stöddes. Skillnaden är liten och ingen risk för missförstånd. Rumänskt typsnitt kan ge rumänskt utseende på Ş. Ş kommer från turkiska, ett traditionellt inte så populärt land hos rumäner.Med Compose-tangenten, vanlig t.ex. på tangentbord för Linux, kan man åstadkomma de kombinerade tecknen genom olika tangentkombinationer, en del ad hoc, en del mer systematiska. T.ex. kan cedilj eller komma under ett tecken skrivas som Compose c c (ç) respektive Compose , t (ț) eller liknande.

I språk som franska har man diakritiska tecken som kallas accenter. I andra språk som exempelvis tyska räknas tecken som ä/ö/ü som självständiga bokstäver även om de i till exempel sortering hanteras som varianter av a/o/u.

Här listas de efter utseende, och denna lista avser endast de som används med latinska tecken. De kallas ofta helt olika saker i olika språk, och ses ofta inte som diakritiska tecken.Ibland talar man om diakritiska tecken i en vidare mening och räknar ändå in de bokstäver (såsom svenska å, ä, ö) som formellt räknas som egna bokstäver och dessutom apostrofen (’ eller ’), accenter och skiljetecken. Detta gör man till exempel i sammanhang då man diskuterar stavning av utländska ord eller tekniska lösningar utan att vilja komma in på (eller känna till) teknikaliteter om hur symbolen räknas i respektive språk.

Ringen i å och prickarna i ä och ö kan i vid mening räknas som diakritiska tecken över bokstäverna a respektive o, vilket tyskar anser om tecknen ü, ä och ö. Anledningen till att man inte har den synen i svenska är att dessa ljud historiskt inte har representeras av diakritiska tecken utan av egna bokstäver som det fortfarande gör hos norska och danska æ och ø. De germanska språken har ljud som inte finns i de romanska och när man övergick från runskrift till det latinska alfabetet lade man i fornnordiska och fornengelska till bokstäverna æ och œ, medan fornhögtyska använde diakritiska tecken på a och e så de blev ä och ö. I samband med införandet av boktryckarkonsten upphörde användningen av æ och œ i engelska, och det första tryckta verket som fick större spridning i Sverige var Gustav Vasas bibel där æ och œ ersatts med ä och ö. Anledningen var dels att bibeln översatts från tyska, dels att Gustav Vasa ville markera Sverige som ett eget land efter upplösningen av Kalmarunionen.Diakritiska tecken (från grekiskans diakritikoʹs – ”som åtskiljer”) är små skrivtecken som läggs till en bokstav (över, under eller ovanpå) som har en särskiljande funktion (det vill säga bokstavens uttal ändras). I många språk finns det bokstäver med vad som ser ut som diakritiska tecken, men som formellt räknas som egna bokstäver, som svenska å, ä och ö.Enligt finländsk mångspråkig tangentbordsuppsättning finns akut, grav och cirkumflex accent direkt tillgängliga, medan tilde, háček och mer ovanliga diakriter fås fram med Alt Gr-tangenten kombinerad med olika tangenter till höger på tangentbordet (t.ex. š fås som AltGr-* s). Tangentkombinationen trycks innan tangenten för det tecken diakriten skall kombineras med.I konsonantalfabet, abjader, som till exempel arabiska och hebreiska så används diakritiska tecken för att markera när en konsonant följs av en kort vokal. I arabiskan finns också en rad diakritiska tecken som förändrar både ett ords uttal och dess grammattiska funktion. Dessa så kallade harakãt placeras ovanför eller under en bokstav. De används dock bara i undantagsfall i vardaglig skrift.

Att bokstäver läggs till i vårt alfabet är ytterst ovanligt och förtjänar att firas. Det anser i alla fall Stockholms typografiska gille som välkomnar alla bokstavstrogna till födelsedagsfest på Rönnells Antikvariat i Stockholm i morgon. Språkvetare, poeter, skribenter och typografer kommer att medverka under en eftermiddag i w:s tecken.

Bokstaven w är ursprungligen en ligatur, det vill säga två sammanskrivna tecken, av två v:n. Den började först användas av anglosaxiska skribenter på 600-talet, för att beteckna halvvokalen /w/, och upptogs senare i tyskan, där den på den tiden uttalades på samma sätt. U och v var fram till 1500-talet bara skilda stilar för att skriva samma bokstav, vilket är anledningen till att man på engelska kallar w för double u.

Från A till Ö – färglägg hela alfabetet och lär dig läsa ABC medan du fyller i målarbilderna. Klicka på bilderna för att komma till versioner du kan skriva ut och färglägga. (Observera att artikeln innehåller reklam för och annonslänkar till böcker och pyssel vi själva har valt ut från Adlibris, Bokus och Lekmer och som vi tycker matchar artikelns tema.)Med den här boken kan du väcka din kreativitet och sätta din personliga prägel på vackert dekorerade bokstäver och siffror. De detaljrika illustrationerna som inspirerats av skogens flora och fauna, låter dig utveckla dina konstnärliga färdigheter. Slå dig ner, ta fram dina pennor och unna dig en rofylld stund att färglägga de lekfulla och lummiga mönstren.

I svenskan kan orden börja med både två och tre konsonanter och avslutas med fler än så. Vanligast är konsonantgrupper med en kombination av två konsonanter, som till exempel:

De grundläggande ljuden i svenska språket kallas vokaler och konsonanter. Det bildas olika typer av språkljud när vi ska uttala vokaler eller konsonanter. När vi uttalar vokaler kommer luftströmmen från halsen och ut genom munnen. När det gäller konsonanter så bildas ljudet enbart i munnen och med hjälp av bakre delen av tungan. Konsonanter används tillsammans med minst en vokal för att bilda ett svenskt ord. Konsonanter kan alltså inte ensamma bilda ett svenskt ord. Huvudregeln är att man använder kort vokal framför två konsonanter och lång vokal framför en konsonant. Det finns självklart undantag som bekräftar regeln, som till exempel: hem och mun.

Det svenska alfabetet har 20 konsonanter men 18 konsonantljud. Det för att vissa konsonantljud tecknas med flera bokstäver, så som: s, c och z. Konsonantljuden bildas genom att luftstrupen förträngs eller blockeras i munnen och svalget. Konsonantljuden skiljer sig även åt beroende på om stämbanden vibrerar eller inte. Konsonantljuden p, t och k är tonlösa medan konsonantljuden b, d och g är tonade. Konsonanter kan vara långa och de kan vara korta. F, l och m är exempel på långa konsonanter i svenska språket och är extra viktiga att öva på eftersom många språk inte har det. Välkommen till Majema! I lulesamiska fanns tidigare bokstaven ń, vilken idag skrivs som ŋ, ett tecken som inte traditionellt stötts av nordiska tangentbord och teckenuppsättningar. Man har då använt ñ i stället. Ń hade valts för att det direkt stöddes av skrivmaskiner. Numera stöds alla samiska tecken av nordiska tangentbord och Unicode. Ñ (gemenform: ñ) (n med tilde) är en bokstav i flera varianter av det latinska alfabetet. I bland annat de spanska, filipino och bretonska alfabeten har den ljudvärdet [ɲ] (IPA), en palatal nasal. Det är ett muljerat n, ungefär som /nj/ i ”spanjor”, fast bokstaven J är inte så framtonande. Bokstaven heter på spanska eñe och är den femtonde bokstaven i det spanska alfabetet.