Förband Scorpions 2017

Detta blir bandets andra stora turné på ny mark tillsammans med ett annat band av världsklass under 2011 då de i skrivande stund befinner sig i USA på en turné med tyska ACCEPT.

Vi rekommenderar alltid alla att köpa biljetter via de officiella biljettåterförsäljarna. Det är det enda sättet att garantera att biljetterna du köper är äkta. Då slipper du även betala ett onödigt högt pris.

Förutom oräkneliga priser och flertal hits på topplistorna har de ändlösa turnéerna gjort Scorpions till ett av världens mest drivna rockband. Idag består gruppen av Pawel Maciwoda-Bas, Rudolf Schenker-Gitarr, Matthias Jabs-Gitarr, Klaus Meine-Sång och slutligen Sveriges egna Mikkey Dee på trummor. Med tidlösa klassiker som ”Rock You Like a Hurricane” och ”Wind Of Change” ser vi till att lyfta taket på Avicii Arena! Bandet kommer även att gästas av de svenska rockfavoriterna Thundermother, som är aktuella med sitt femte album ”Black and Gold”.Long Beach-bördiga kvartetten Rival Sons släpper sitt sjätte album på tio år och den 31:e januari sparkar man igång en världsturné som den 4:e mars tar bandet till Stockholm och Münchenbryggeriet. Annons Förra albumet Hollow […]Den engelska festivalen Ramblin’ Man Fair genomfördes för tredje året i rad i Mote Park, Maidstone, cirka 5 mil från den engelska huvudstaden. Det blev precis som tidigare år en bra mix av classic rock, […]

Matt Sorum är en amerikansk musiker som spelade in tre skivor med det legendariska bandet Guns N’Roses, bland annat albumen Use Your Illusion I & II. Han har också spelat i grupper som Velvet Revolver, […] 2013 fyllde de Hovet i Stockholm, året därpå gjorde de samma sak i Scandinavium i Göteborg, och nu är det äntligen dags igen – den 9 mars 2017 återvänder Avenged Sevenfold till Sverige för en […]

Metallica kommer som ni vet för två spelningar på Globen den 5 och 7 maj, och nu alla ni som inte har en biljett, så kommer det släppas fler biljetter med start på måndag den […]Danskarna i VOLBEAT har verkligen gjort en kanonkarriär med sin musik. Det har tagit dem med stormsteg mot stora scener som ROCK AM RING. ROCKBLADET var där och fick känna på en och en halv […]

Världen började öppna upp sina ögon för två år sedan då hon laddade upp sin första singel, Visions, på Soundcloud. Hennes första EP, Like Water, släpptes på eget bolag tidigare i år. Efter en svår tid av förändring och förlust lämnade Francesca sitt liv i London för Ostra, en liten by i Italien där hennes far bor tillsammans med hennes farmor. Hon riggade upp en studio på hans vind och spelade in ny musik. Alienationen från omvärlden pushade henne till nya höjder och försåg musiken med ytterligare en dimension av mörker.Hon skyggade l\u00e4nge undan en karri\u00e4r inom musik eftersom det tycktes om\u00f6jligt, och studerade ist\u00e4llet psykologi innan hon b\u00f6rjade jobba inom v\u00e5rden, bland annat som st\u00f6dperson \u00e5t ungdomar och med mental h\u00e4lsa p\u00e5 en psykriatisk anstalt. Det var vid denna tidpunkt \u2013 f\u00f6r \u00e5tta \u00e5r sedan \u2013 som hon ins\u00e5g att n\u00e5got saknades. Hennes hemlighet beh\u00f6vde bli ett helhj\u00e4rtat f\u00f6rs\u00f6k. Francesca inf\u00f6rskaffade s\u00e5ledes en keyboard och p\u00e5b\u00f6rjade kallet att l\u00e4ra sig att spela. En bandannons lades ut p\u00e5 Gumtree och hon b\u00f6rjade snart upptr\u00e4da live f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen sedan hon var tretton.

Francesca Bergami g\u00e5r \u00e4ven under aliaset Lyves och det \u00e4r hennes k\u00e4nslofyllda texter samt alternativa upptr\u00e4danden som skiljer henne fr\u00e5n m\u00e4ngden. Som dotter till en austaliensiska och en italienare f\u00f6ddes hon i Aylesbury och spenderade sina f\u00f6rsta \u00e5r p\u00e5 resande fot. Intresset f\u00f6r musik g\u00e5r tillbaka till hennes f\u00f6r\u00e4ldrars stora skivsamling, vilken hon b\u00f6rjade lyssna igenom redan vid fyra \u00e5rs \u00e5lder. \u201cJag spenderade mer tid med skivorna \u00e4n n\u00e5gonting annat i huset,\u201d minns Francesca. \u201cMitt f\u00f6rsta musikminne \u00e4r Dire Straits, d\u00e4refter Michael Jackson och souls\u00e5ngerskor som Aretha Franklin. Jag utt\u00f6mde varenda skiva mina f\u00f6r\u00e4ldrar \u00e4gde. D\u00e5 hade jag \u00e4nnu inte f\u00f6rst\u00e5tt hur mycket jag \u00e4lskade musik.\u201d “Det är en dröm som blir till verklighet. Jag är bortom tacksamhet och fullständigt uppslukad av förväntan att få ge mig ut på det här äventyret och öppna för ett band som jag älskar så mycket. Jag har lyssnat på Coldplay sedan jag var tonåring. Deras musik har alltid berört mig. Att få chansen att öppna för dem på deras Europaturné fyller mig med en kolossal tacksamhet och en känsla av djupare mening. Jag ska ge allt jag kan!” Francesca Bergami går även under aliaset Lyves och det är hennes känslofyllda texter samt alternativa uppträdanden som skiljer henne från mängden. Som dotter till en austaliensiska och en italienare föddes hon i Aylesbury och spenderade sina första år på resande fot. Intresset för musik går tillbaka till hennes föräldrars stora skivsamling, vilken hon började lyssna igenom redan vid fyra års ålder. “Jag spenderade mer tid med skivorna än någonting annat i huset,” minns Francesca. “Mitt första musikminne är Dire Straits, därefter Michael Jackson och soulsångerskor som Aretha Franklin. Jag uttömde varenda skiva mina föräldrar ägde. Då hade jag ännu inte förstått hur mycket jag älskade musik.”V\u00e4rlden b\u00f6rjade \u00f6ppna upp sina \u00f6gon f\u00f6r tv\u00e5 \u00e5r sedan d\u00e5 hon laddade upp sin f\u00f6rsta singel, Visions, p\u00e5 Soundcloud. Hennes f\u00f6rsta EP, Like Water, sl\u00e4pptes p\u00e5 eget bolag tidigare i \u00e5r. Efter en sv\u00e5r tid av f\u00f6r\u00e4ndring och f\u00f6rlust l\u00e4mnade Francesca sitt liv i London f\u00f6r Ostra, en liten by i Italien d\u00e4r hennes far bor tillsammans med hennes farmor. Hon riggade upp en studio p\u00e5 hans vind och spelade in ny musik. Alienationen fr\u00e5n omv\u00e4rlden pushade henne till nya h\u00f6jder och f\u00f6rs\u00e5g musiken med ytterligare en dimension av m\u00f6rker.

Det gör vi absolut, men det är så synd att det ger så lite idag. Vi vill göra en platta ihop och jag vill göra en ny ”Blackout” (1982). Vi måste visa att vi kan lira riktigt jävla ”heavy”. Nu gör vi det live varenda kväll och kommentarerna haglar just nu över det faktum att det är tight och att vi har kul tillsammans. Det är tungt och låtarna sitter som de ska. Det är inga jävla flamsiga grejer. Självklart vill vi göra en platta när vi får tid. Det går åt så mycket energi att göra en platta så det måste vara väldigt planerat. Som det ser ut nu har vi bara turné till ”the end” och det är ju det vi gör bäst. Det har egentligen med allting att göra. Lemmy sa ”Good manners cost nothing.” och det var verkligen något han levde efter. Det var ”alltid för fansen” och så var Ronnie Dio också. De var ju sanslösa. Ronnie kunde sitta här ute i två och en halv timme och babbla. Jag sa ”Ronnie, you´re worse than me!” De var alltid för fansen och det är så viktigt. Det har jag också alltid varit. Vi klickade ju så jäkla tidigt och han (Lemmy) sa ”Du påminner mig om när jag var ung.” Det absolut sista. Och sista officiella bilden på Lemmy är ju den i videon där han går ner i siluetten. Det är flera grejer som senare blivit som ”Wow, det är nästan som på film!” och att Bowie gick bort. Det är jävligt märkligt egentligen. Sorgligt och märkligt.”Piss off!” tror jag han sa. (sk
rattar) Det var i London på ett klassiskt ställe där de hade några maskiner och han satt där och spelade. Jag sa väl något i stil med ”Tjenare, jag heter Mikkey Dee blah blah blah!” och han svarade ”Piss off!”

När jag började spela med dem fick jag lite av en chock över hur de levde. Jag tänkte ”Fan, vi håller ju inte ens den här turnén. Vi kommer att dö. Det går ju inte.”Absolut! Bowie skrev ju otroliga låtar under årens lopp, men Phil är mer av ett Bowie-freak. Han älskar Bowie och jag tycker han var svinbra, men det var ingenting som jag skulle gå man ur huse för. Hade vi inte gjort den låten hade jag inte gråtit, men nu när den blev så bra, så hade det varit väldigt surt. Vi gör en bra version av den. Jag tycker det där lilla kollaget i videon med foton och rörliga bilder är jävligt coolt. Det är en spansk fotograf som var med oss i tre år och tog en helvetes massa bilder. Han var med och satte ihop det.

(skrattar) Hur mycket som helst. Jag har aldrig uppskattat den biten. Det är inte riktigt min grej. Det är svårt att säga. Ibland är det väl ok att folk känner igen en, men oftast är det ju en ”pain in the ass” Jag tänker inte så mycket på det. Det tar mycket tid för mig för jag är ju alldeles för jävla översocial. Jag snackar ju med allt och alla och är det ingen som vill ”tjöta” kan jag ju stå och ”tjöta” med ett träd. (skrattar) Men va fan, ”that´s it”. Det är en del av hela grejen. Jag har inget emot det, men ibland kan det vara jobbigt.Motörhead släpper en platta bestående av covers de spelat in under åren och det bjuds bland annat på en fin version av Bowies “Heroes”. Vi mötte upp Mikkey Dee på en solig uteservering i centrala Stockholm för att snacka covers, Scorpions, skoltiden, minnen med Motörhead och Lemmy och mycket annat:Jag vet inte om den är klar. Jag tror inte den är klar. Han höll på i 15 år med den, men någon sa att den låt som att den var mixad, så det kanske den är? Jag vet att han spelade in många låtar, men jag vet inte hur många och om det blir en LP.Jag vet, men det får du skylla på vår sosseregering. Det är synd. Kanske om sju, åtta år att vi släpper en liten grej som vi tycker är jävligt bra. ”Det här vill vi dela med oss av. Här är det Lemmy som står och sjunger. Jag vet att vi har spelat in en hel del där det är intro, vers, refräng och med dagens teknik och pro tools kan man göra det till en låt. Många artister har gjort det. Kanske någon gång att vi släpper en låt.

De har rest alldeles för mycket. Den tyska ”Plankan”… de har faktiskt extremt kul humor och de flabbar ihjäl sig åt mig. Jag har ju uttryck de aldrig har hört. Uttryck jag lärde mig under Motörhead-tiden. Vi skrattar oerhört mycket tillsammans. Under förra USA-turnén sa de ”Vi har turnerat i tre veckor, men det känns som om du varit med oss i 30 år.” Det är inga konstigheter. Sedan har de sina… vad ska man säga… their ways och jag har my ways. Min vi har sådan respekt för varandra så vi löser det där. Det var väldigt skönt att känna att vi klickade och att det fungerade. Framförallt musikaliskt är det tightare. När vi gör vårt 70-talsmedley, som nästan är en kvart långt, med ”Speedy´s coming”, ”Catch your train”, ”Steamrock fever”… då känns det som att jag sitter och lirar på ”Tokyo tapes” (1978), fast hårdare. Det är fantastiskt. Ett band med full produktion och en inställning till hur vi ska se ut och vara… vi klappade ihop den butiken med Motörhead för länge sedan. Vi försökte några gånger med en produktion, men vi fick bara skit för det så det lade vi ner direkt. Scorpions har sagt väldigt mycket bra om mig. ”Vi trodde att vi skulle få en ny motor, men vi fick en helt ny bil.” och det är ganska kul. De hade sådan respekt för Motörhead och för Lemmy och vice versa. Scorpions snackar ju väldigt mycket om Motörhead och frågar ”Hur gjorde ni där och vad hade ni för visioner?” och jag vill snacka jävligt mycket Scorpions. Lemmy kom ju ihåg ”Hey, those fuckers played even longer than us!” Han tyckte de var ett ”real rock band”. De har gått igenom olika perioder, musikaliskt och mentalt och olika slags alkohol och annan skit, men behållt sin värdighet och sin status.Han visste att det var någon, men inte att det var jag. De vågade helt enkelt inte. Men du vet, han tappade så som Würzel tappade för oss. Helt plötsligt, från en turné till en annan, åkte han bara med vårt crew. Han var på scen redlös och han tyckte inte det var kul längre och då spelar man dåligt. Man tappar… Jag kände det på snubbarna (Scorpions) att det var jobbigt och det var lite som ”Who wants to continue this shit?” De står där vid hissen varje dag, en och en halv timme före gig, och vet inte om det ramlar ut en glad en eller… Ritchie Blackmoore med Deep Purple… de satt ju på nålar. ”Vilket humör är han på idag? Åh, han är glad! Kanongig!” Det där har jag aldrig upplevt förutom med Würzel, fast på ett annat sätt. Rudolf är så stolt över Scorpions och Klaus och de har hängt ihop sedan 70 och Rudolf startade bandet 65. Jag sa ”Ni kan ju inte bara kapitulera.” och de sa ”No Mikkey, we don´t want to but what are you gonna do?” Det var väl mer deras manager som gick ut med ryktet och folk fick en chock och rusade till biljettförsäljningen, så det var kanske lite mer av ett ”stunt”. Så nej för fan, vi är uppbokade så långt det bara går nu.

Wendy Dio hörde ju av sig till oss om att göra en Dio-låt, men Lemmy ville inte riktigt sjunga Dio. Han kämpade med sin hälsa och sa ”I can´t sing that. It´s gonna be a fucking disaster.” och jag var ju inte den som sa emot honom. Han hade det ju svårt, men vi ville så gärna göra någonting för Ronnie och vi föreslog ”Starstruck”, vilket är en Rainbow-låt. Det var perfekt. Fucking Cozy Powell… det kändes underbart! Jag hade ju privilegiet att spendera ´94 med honom när vi lirade med Black Sabbath. Jag lärde känna honom och vi hade hur kul som helst. Det var trevligt. Jag ville göra ”Strange kind of woman” med Deep Purple och vi skulle ha spelat in den efter ”Heroes”, men det blev liksom ”Ah, fuck it, we´ll do it some other time!” Jag blev lite ”Men va fan, kom igen nu!” och sedan sa det swish så var alla borta (från studion) och så blev det inte mer. Men det var väl nästa låt på tapeten.Nja, det är uppstramat på ett annat sätt. Det är helt fria tyglar på alla sätt och det är helt fantastiskt att komma in i ett sådant gäng. Det var exakt vad jag behövde. Få ta den plats som jag behöver och som de vill att jag ska ta. Jag visste ju inte… ”Tillåter ni mig att ta plats? Jag tar ganska mycket plats.” Jag hade en frontfigurskaraktär i King Diamond, i Dokken och absolut i Motörhead och jag sa ”Vill ni ha Mikkey Dee, så får ni Mikkey Dee? Ni ska inte ta mig och vilja ha Jason Bonham eller en substitute för James Kottak. Det är inte jag.” De blev hur glada som helst. ”Vi är tillbaka på 70-talet och det är så tight.” De trodde vi lirade låtarna alldeles för snabbt, men det är samma tempo. Vi kör ju efter click så det funkar med skärmarna och alla ledlampor. Efter ett rep sa Rudolf (Schenker) ”Shit, we gotta get back in the race!” Jag smiskade ju på och skojade med dem ”What the fuck are you doing? A bunch of kids! Nu måste det ju bli heavy och tight.” Att man kan göra en förändring på ett band som existerat i 52 år, det är jävligt coolt och framförallt att vi klickar mentalt med varandra. Oerhört kul och spännande att spela nya låtar.

Nej, det var inte det. Det var faktiskt deras manager som var väldigt inne på ”last call for alcohol” Med det sagt, de pratade om det för de tyckte inte det var kul längre. Varför tyckte de inte det? Jo, för att de hade problem med en viss medlem. När jag åkte med dem som stand by i tre veckor, hemligt, så såg jag hur jobbigt det var.

Ja, det känns skönt och det hör till. Ibland är det inte så illa menat utan det är mer som ”Inte just nu.” Jag frågade om han kom ihåg det, men han bara tittade på mig och sa ”Are you kidding me?” Vårt riktiga första möte var väl 1986 med King Diamond när vi spelade med Motörhead. Det var där de fick upp ögonen för mig och jag fick ju anbud redan då om att gå med, men tackade nej, som tur är. Jag hade kände att jag inte hade förtjänat mina ”stripes”, men vi höll kontakten och Lemmy skickade vykort hela tiden. Inte en gång i månaden, men säkert varannan eller var tredje månad. Det var ”Hi Mikkey! How are things? We´re in Australia.” och så inget mer. Jag har alla de där korten någonstans. Han skickade väldigt många och jag skickade tillbaka till den adressen jag hade. Om han fick dem vet jag inte? Vi höll kontakten och sedan frågade han mig 1989 eller 1990 var det kanske? Det var innan Don Dokken, men då skulle på ett års turné och jag tänkte inte hoppa av. Det har jag aldrig gjort och det var inget tal om det. Jag var väldigt glad i Don Dokken då, för efter King Diamond var det som en ”blessing” egentligen, att få spela vanlig schysst rock and roll. Jag var så jävla ”busy” i King Diamond tyckte jag och jag tyckte inte jag var så bra som trummis faktiskt. Sedan var det väl tredje eller fjärde gången han frågade, ”Hey, are you fucking coming?” Jag tror vi var på Rainbow och jag sa ”Ok!” Vi spelade in ”Hellraiser” och sedan ”tjötade” han till mig att åka på turné, när vi skulle ut på ”No more tears”-turnén med Ozzy och sedan med Metallica och Guns N´ Roses. Sedan åkte vi över till Europa med Saxon som förband, ”Bombers and Eagles”-turnén och sedan körde vi. Efter det var jag Motörized. Fucked. ”I was a young, nice Swedish boy and you fucked me up!” (skrattar) Vi hade väldigt trevligt.Ja, men han var jävligt emot att göra den. Han ville inte göra den och jag tyckte också att det inte var rätt grej egentligen. Det var Phil (Campbell) som insisterade. Om någon kommer med en låt är det inte säkert att man klickar med den låten, ”Det här är inte vår grej.” eller ”Vad ska vi göra med den här?”, men Phil ville absolut göra låten och Lemmy sa nej, ”No, no, no I´m not gonna fucking do it!”, men Phil svarade bara ”Yes, we are gonna do it!”. Vi hade lite av ett ”argument” i studion, inte ”bad” på något sätt men det var lite så där… och sen sa vi ”Fuck it!” och så började vi jamma på låten och han trallade. ”Ok, vi kör låten och spelar in den.” och när den var klar var det en av de bästa låtarna vi hade. Konstigt, men man kan ju aldrig veta. Jag tyckte den blev fantastiskt bra. Vi Motörheadiserade den ganska bra och det är det vi måste göra med coverlåtar.

Bandet från Falun har sedan starten 1999 erövrat Sverige och resten av världen med sin musik och texter om historiska slag. Deras platinasäljande skiva ”Carolus Rex” är en av de mest framgångsrika hårdrocksskivorna i svensk historia med över ett år på toppen av svenska albumlistan. ”Carolus Rex” följdes upp med guldsäljande ”Heroes” och bandet är nu åter högaktuella med purfärska albumet ”The Last Stand” vilket släpptes i fredags (19/8).Kulturens hus arrangerar konserten tillsammans med Maloney Concerts i Coop Norrbotten Arena. Observera att konserten är flyttad från Luleå Energi Arena till Coop Norrbotten Arena.

Just nu är bandet högaktuella med albumet ”The Last Stand” som nyligen släpptes. Högaktuell är också Sabatons nya bandmedlem, gitarristen Tommy Johansson, bördig från Boden, som gjorde sin debut i bandet på Sabaton Open Air för nån vecka sedan.

SRM på exklusivt besök hemma hos frontmannen Erik Danielsson. Sångaren berättar om Watains nya album ”Trident wolf eclipse”, bandets första text på svenska och hur man driver en producent till desperationens brant.Vi listar årets 50 bästa album. Artiklar om Dio, Europe, Malcolm Young, Strängen, Geoff Nicholls, John Wetton, Scorpions, Nad Sylvan, Leprous, Mr Big, Crashdïet, Ayreon, Kansas, Leo Moracchioli och Tony Harnell. Pepper Keenan är tillbaka i Corrosion Of Conformity. ”No cross no crown” visar upp ett piggt band som dock står med fötterna djupt nedsjunkna i sitt klassiska sound. Operation Mindcrime, Avenged Sevenfold, Black Marbles, Revelations, All For The King, Jono, Blank Page, Elvenking, Poison Pill, recensioner, Juryn, nyheter med mera.Gitarristen är känd för sin tid i Dio och för sångarens musik vidare med Dio Disciples. Craig Goldy fick dock sitt genombrott med Giuffria, med vars sångare David Glen Eisley han nu släpper albumet ”Blood, guts & games”.

Opeths ledare Mikael Åkerfeldt skriver en passionerad krönika om en skiva ur sin gigantiska samling. Denna gång avhandlas High Tides album ”Sea shanties” (1969)Från och med årsskiftet betalas inte garantipensionen ut till pensionärer som bor utomlands, något som drabbar 58 000 personer hårt. Vad har Pensionsmyndigheten för råd att ge? Det finns mängder med fördelar med att hålla igång det svenska språket utomlands – men vad behövs för att fler barn ska få möjligheten? Detta ska vi diskutera i […]Bland utlandssvenskarna minskade valdeltagande med 20 procent jämfört med valet 2018. Det finns lösningar för att få fler att rösta, men politisk vilja måste till. Vid årets parlamentsval i Estland valde fler estländare att rösta digitalt än att gå till en röstlokal, och i Frankrike tillhör de utlandsboende fransmännen egna valkretsar. Detta ska vi diskutera i […]