Inspiration Till Berättelse

Det finns även många texter där avslutningen inte spelar någon viktig roll. En instruktion tar slut där det som läsaren ska göra är klart; det behövs oftast ingen särskild avslutning. En webbtext är en del av en större webbplats, och du vet kanske inte i vilken ordning läsaren kommer att läsa texterna. I vissa rapporter kan avsnitt med löpande text följas av till exempel en källförteckning utan att det behövs några särskilda avslutande ord däremellan – sammanfattningen står ju i början av texten. Och säkert finns det många andra exempel på texter utan någon särskild avslutning. Och lika många undantag, till exempel en rapport med ett tydligt avslut som knyter ihop hela texten.

När du skriver en text, särskilt om den är lång, behövs en sammanfattning. Den skriver du antagligen sist, eller i alla fall i slutet av arbetet med texten, eftersom du behöver veta vad det står i texten för att kunna sammanfatta den. För dina läsare däremot, blir det tydligast och lättast att ta till sig informationen om de får läsa sammanfattningen först. En del av läsarna kanske inte ens behöver mer information utan kan nöja sig med att bara läsa sammanfattningen. I så fall har du gjort läsaren en tjänst – och kanske fått en ny läsare att intressera sig för ditt ämne, någon aldrig skulle ha läst hela texten för att få informationen. Sammanfattningen blir alltså inte en del av textens avslutning utan bara en del av arbetet med att avsluta texten. Att avsluta en text med en slutsats eller en reflektion passar i en del sammanhang, till exempel många typer av rapporter. Där kan det även passa bra att komma med egna rekommendationer och förslag om du inte redan har gjort det tidigare i texten. I en rapport kanske du i avslutningen skriver om hur dina resultat kan användas av kolleger eller andra läsare framöver. Ett tips är att titta på någon av de senaste texterna du skrev. Hur avslutade du den? Blev du nöjd eller skulle du vilja göra på något annat sätt nu när du har läst det här? Skriv gärna om avslutningen så att den blir så bra som du vill ha den. Lycka till med att avsluta din text!En avslutningsfras som jag själv ofta använder är ”Lycka till!” Den förekommer flitigt i mina språkbrev. Jag avslutar till exempel det här språkbrevet om att anpassa texten efter syfte och mottagare med: Stort lycka till med att ta reda på eller bestämma syfte och mottagare för din text!

Att knyta ihop säcken brukar också vara bra i mer personliga berättelser, till exempel om din organisation arbetar med storytelling i marknadsföringen. I många texter är det bra att avsluta med förslag på vad läsaren ska göra. Det gäller till exempel i sociala medier och andra typer av marknadsföring eller säljande texter. På marknadsföringsspråk brukar man kalla det CTA, vilket står för call to action. Om du skriver en säljande text vill du antagligen att läsaren ska göra något, till exempel köpa något eller börja följa företagets kanal. Den bästa avslutningen på texten är då att tala om för läsaren vad du vill att hen ska göra: Berätta i en kommentar. Spara det här inlägget. Återkom gärna och berätta vad du tyckte. I avslutningen ska du inte komma med nya idéer eller fakta. Kommer du på fler saker som ska in i texten så skriver du in dem tidigare i texten, i det avsnitt av texten där de hör hemma – eller gör ett nytt avsnitt om det ämnet om det passar. Avslutningen ska samla ihop det som står tidigare i texten och inte introducera något nytt.

När du skriver mejl är det trevligt att avsluta med en avslutningsfras. Några av de vanligaste är med vänlig hälsning, vänliga hälsningar eller bara hälsningar. Undvik förkortningar av typen mvh eller MVH, eftersom många uppfattar det som otrevligt att avsändaren inte orka skriva ut hela frasen.Vill du ta dina betyg till nästa nivå? En certifierad privatlärare hjälper dig att få en djupare förståelse i ämnena och förbättra studieteknik och planering.

Enkelt sagt kan man säga att en novell är en förenklad roman. En novell består av en kort berättelse med en huvudhandling, till skillnad från en roman som är längre, mer komplex och har ett lägre tempo. Det finns dock ingen bestämd gräns för hur lång en novell ska vara, den kan vara både 2, 10 eller 100 sidor.Även om slutet ska knyta ihop säcken behöver det inte ge läsaren alla fakta om vad som hände. Vissa saker kan få fortsätta vara oklara och mystiska, men för att läsaren ska känna att det var värt att läsa berättelsen måste han/hon åtminstone få vissa ledtrådar till vad som kan ha hänt. Skriv inte ett ”öppet” slut bara för att du inte kommer på något annat, utan bara om du tycker att det hjälper till att framföra känslan och budskapet i novellen.

Det är viktigt att läsaren får en bild av både rollfigurerna och miljön tidigt i novellen. Detta betyder inte att du måste beskriva allt på en gång, men lägg in små beskrivningar hela tiden. Exempelvis kan du, om du börjar novellen med ett citat, direkt skriva några meningar som beskriver personen som talade.Bygg upp historien mot klimax, berättelsens höjdpunkt. Om du har svårt att komma på en höjdpunkt: tänk dig exempelvis att huvudpersonen väljer sida i en kärlekshistoria eller det avgörande slaget i ett krig. Höjdpunkten behöver inte vara så storslagen, men den ska vara viktig i just din historia. Om din historia handlar om en kille som ska spela sin första tennismatch kan höjdpunkten vara att han vinner/förlorar. När du har nått höjdpunkten är det dags att börja ta sig mot slutet.

En novell har oftast en huvudhandling, och den håller sig till denna handling utan några större sidospår. Rollfigurerna i en novell är oftast ”färdigutvecklade” när berättelsen börjar. Dessa två saker gör att man kan hålla novellen ganska kort.

Fråga någon annan om idéer och tankar under skrivandets gång om du har möjlighet. Det kan ge dig en uppfattning om ifall du har lyckats behålla läsarens intresse.Läxhjälp.nu erbjuder gratis guider på internet. Inför läxor och prov kan det även behöves en privatlärare som sitter ner med dig i lugn och ro och går igenom det du behöver kunna. Vi hjälper dig med allt från löpande läxhjälp till klippkort och kurser.Redigera om och om och om igen. Men skit i det under påhittandets gång. Min andra publicerade novell heter Över en fika och den tog … lång tid att skriva. Då satt jag och redigerade i princip varenda mening samtidigt som jag skrev ur mig berättelsen. Vilket jobb! Särskilt när det i slutändan visade sig att några av de välredigerade styckena skulle bort. OMG!

Krångla inte till det i onödan. Jag tror att det här kan ändra sig när jag har skrivit fler manus, jag är ju till exempel jättesugen på att skriva historiska romaner, men just nu: jag använder mig av miljöer jag känner till. Mina karaktärer har yrken jag kanske inte är så insatt i, men som det är lätt att ta reda på hur det funkar. För Mariannes mirakel frågade jag till exempel en kompis som är studie- och yrkesvägledare om deras friskvårdsbidrag och semestrar för att veta om min karaktär Helén skulle kunna gå och träna på arbetstid. Ja, ni fattar. Keep it simple!Ni ska höra våra boktips i podden Skriverier med Malin och Cilla. Jag som skriver romaner och Cilla som skriver spänning läser (oftast) helt olika böcker. Självklart kan man använda tv-serier och filmer som inspirationskälla också. Alla berättelser och alla människor kan bidra. Inget är för stort eller litet för att bära med sig en bra story …

Inte förrän vi tar oss själva på allvar, kommer vår omgivning att göra det. Spelar ingen roll om de förstår vad vi håller på med, ser de att vi tycker att det är viktigt tycker de också att det är viktigt. I alla fall de som tycker att vi är viktiga.

Här kommer andra svaret på frågan även om det egentligen inte är ett svar. Jag har ingen aning om hur ´man´gör. Jag vet bara hur jag gör och det förändras från manus till manus, berättelse till berättelse och alltså bok till bok. Om några år har jag kanske (förhoppningsvis) helt andra tips att ge, eftersom jag testar nya grepp och lär mig fler metoder längs min författarresa. Men: förhoppningsvis kan mitt tillvägagångssätt att skriva böcker på inspirera er som är sugna på att ta tag i ert skrivande.På med författar-glasögonen. Ju mer jag skriver, desto oftare (okej, alltid. Förlåt ni som umgås med mig!) har jag ögon, öron och alla känselspröt ute för en bra historia. Allt vi är med om och alla vi möter kan faktiskt inspirera till berättandet. Det kan vara sättet någon tar på sig en mössa, en blick, en kommentar, en gångstil, ett ljud, en doft och you name it. Här kommer också mitt eget läsande in. Hur skriver andra? Vad tycker jag om och varför. Var och när och hur passar det dig bäst att skriva? Behöver du tidssatta mål? Eller kanske mål på ett visst antal ord? Hur ofta kan och vill du skriva? Själv skriver jag helst ensam och jobbar bäst enligt pomodoro-metoden, som jag har skrivit om här. Jag funkar bäst på förmiddagarna, men har upptäckt att när jag är en bit in i en berättelse och har lärt känna mina karaktärer, då funkar eftermiddagar och kvällar också jättebra. Jag älskar att sitta hemma och skriva, men skriver också gärna på café, tåg eller i till exempel en hotellobby. Eller i bilen (när min man kör). Dessutom bjuder jag in dig till livet här på ön Knippla och att följa med på min författarresa som just nu handlar om min andra roman som kommer ut våren 2024.Hej där! Jag heter Malin Lundskog och jag älskar livet, havet och att skriva. Förutom härligheter som min familj, mina hundar, att fylla lungorna med luft, ögonen med utsikt och själen med glädje. Och Bruce Springsteen.

Skriv bara skriv. Ja, den punkten är så viktig att jag upprepar den igen. Fulskrivningen. Flödesskrivningen. Skrivandet som vissa dagar kanske inte leder någon annan vart än att man får in vanan vid att sätta sig ner och skriva. Man skulle kunna kalla det här råmanus-punkten också. Punkten där jag skriver ur mig berättelsen utan att redigera eller bry sig om att jag använder presens på tio sidor och imperfekt på de trettiosju nästa. Eller stavar fel eller inte har koll på alla fakta som behövs. Och att jag byter namn på karaktärer mitt i manus.Har ni frågor om hur man skriver en bok, kommer Cilla och jag att svara på de frågor vi har fått i nästa avsnitt av podden Skriverier med Malin och Cilla som släpps tjugonde januari i år. Vi spelar in den sextonde, så passa på att fråga innan dess. Lägger upp en länk till avsnittet här när det är ute. At your service ju!Lagom planering? Ja, som sagt. Det här är min metod. Jag planerar inte manus sådär värst noga. Har till exempel ingen koll på hur det ska sluta, även om jag vet att jag vill att det ska sluta lyckligt (om jag nu vill det). Men jag har börjat göra en grov synopsis, i ett program som jag berättar mer om senare (fatta cliffhanger!). Det är helt oväsentligt i det här skedet. I alla fall: En grov synopsis och mina karaktärer i grova drag. Så fort jag kommer på att jag saknar riktning eller karaktärsdrag bygger jag på med det. Skriver ner vilka karaktärerna är och fyller på när jag behöver. Lär känna dem alltmer ju mer jag skriver om dem, så det är inget jag fastnar vid jag börjar skriva. Herregud, ni vet väl vem självsabotören Analysera Paralysera är?

Skriv en bok, det är så himla kul! Har du svårt att komma till skott med dina skrivardrömmar eller undrar hur sjutton du ska göra för att börja, sluta och allt där emellan? Fear not och du är allt annat än ensam. Var och varannan, i alla fall var tredje, människa när författardrömmar. Mer än var och varannan av de människorna har berättelser som bara väntar på att få komma ut i bokformat. Som jag berättade om här ställde en av mina Instagramföljare frågan om hur man gör för att skriva en bok. Mitt första svar till henne var det irriterande och frustrerande skriv bara skriv! Kör och gör!

Ragga upp en testläsare! Ja, någonstans efter några omgångar av redigering tycker jag att det är dags att låta testläsarna göra entré. Skitläskigt! För (numera vet jag att) boken är ju inte färdig bara för att jag har redigerat. De som testläser mina berättelser är några jag litar stenhårt på. De har läsvana och vågar säga vad de tycker (på ett snällt sätt. Ni vet ju hur det är med oss känsliga konstnärssjälar.). Just nu har jag ett manus ute hos testläsare och en av dem läser inte enbart för att hon är läsvan utan också för att hon bor på Knippla och vet allt (?) om ön där stora delar av manuset utspelar sig.

Skrivande vänner, stöttande omgivning och skrivkurser är guld värda. Men jag tycker inte att det kommer i första hand. I alla fall inte om man är sugen på att komma igång med att skriva en bok.Jag skiter i det i det här stadiet. Här skriver jag utan att döma. Faktiskt utan att förvänta mig något annat än en mängd bokstäver i ett dokument, som beskriver något eller någon som börjar någonstans och slutar någon annan stans.

Hur som helst är mitt tips här att avsätta den tid som är rimlig för dig (hej alla som vill rivstarta!), sätta upp mål om det får dig att prioritera skrivandet. Jag har just nu en deadline på två olika manus, ett som ska till lektör och ett som ska till förlag. För mig räcker det att jag har den deadlinen och sedan vet på ett ungefär hur mycket jag behöver skriva varje dag. Jo, jag skriver nästan nästan varje dag, precis som jag tipsar om i min bok GLAD FRi STARK för er som vill skaffa goda vanor. Myrstegsrevolutinen funkar i alla lägen! Skulle jag däremot sätta upp en detaljerad plan, med ett visst antal ord varje dag då skulle jag sluta skriva. Tidssatta, specificerade mål är inte min melodi, men det kanske är er? Min första novell? Kommer inte ihåg. Den skrev jag i feberdimma på ett hotellrum i Uppsala och hade nog inte koll på vad jag höll på med … Men antagen blev den och sedan dess har jag vågat tro på det här med att bli (vara!) författare. Tema, ämne, är vad något berättat handlar om på ett djupare plan: ett abstrakt begrepp, som i liknelsen om den förlorade sonen, där temat kan sägas vara förlåtelse, eller nåd, medan avund utgör ett sidotema. Intrigen, figurerna, miljön, berättartekniken och olika symboler i berättelsen är saker som tillsammans bidrar till att göra mottagaren uppmärksam på temat. Temat finns inte alltid klart uttalat i berättelsen, utan måste tolkas fram. Begrepp som ligger nära temabegreppet är myt och motiv. Olika motiv i en berättelse kan ofta utgöra underteman medan temat avser berättelsen som helhet. Det kan betyda en fördjupning på en berättelse som anpassar sig till olika områden.Det finns inget så härligt som att ta en långpromenad. När man rör på sig under tiden som man funderar över sina karaktärer kan det vara lättare att komma framåt med texten. För det första gör rörelse att du syresätter hjärnan och det är bra för kreativiteten. För det andra byter du miljö och kommer bort från datortangenterna och kan därmed ta in nya intryck.

Ett annat ganska välkänt exempel är den årliga NaNoWriMo, som pågår över hela världen. Deltagarnas eufori runt kring detta kreativa skrivprojekt är också smittsamt!

Det är inte lätt att skriva en roman. Hela tiden prioriterar vi andra saker, såsom möten, aktiviteter och olika åtaganden vilket gör att allt vardagsstyr kommer emellan. Allt detta leder ofta till att det inte finns tid över för att skriva och att skrivandet inte längre står i fokus. Var heller inte rädd för att börja – även om det bara handlar om några minuter per dag. Det finns inget krav på hur länge du bör sitta. Många författare ställer en klassisk äggklocka på en viss tid (t.ex. 25 minuter) för att arbeta på sitt manuskript inom detta tidsintervall. Precis på samma sätt som du bestämmer träff med andra bör du boka upp tider med dig själv för att skriva. Blockera fasta tider på vissa veckodagar, där du bara ägnar dig åt ditt bokprojekt.För att uppnå denna känsla kan du sätta upp små mål och t.ex. bestämma ett antal ord som du vill ha skrivit till en viss tidpunkt. Och när du väl har börjat så kommer du också att märka att det blir lättare att nå nästa etappmål och att fortsätta med skrivandet.

Ju mer regelbundet du sätter dig och arbetar med boken, desto enklare kommer du tycka att det är att fortsätta med den och ju enklare är det att inte förlora anknytningen till handlingen.

Planer är ibland där för att revideras. Generellt är det naturligtvis viktigt att man har vissa grundläggande saker klart för sig: Vilken genre vill jag skriva i? I vilken tid och i vilken miljö ska min berättelse äga rum? Vilket budskap eller nyckelfråga vill jag förmedla? Vilka karaktärer skall finnas med? Vad skall handlingen vara och vilka sekundära konflikter skall förekomma?

När du får nya idéer till din berättelse: skriv ner dem! Försök att alltid ha en anteckningsbok eller mobiltelefonen med dig för att skriva ner dem, innan du glömmer dem.Författaren Sarah Saxx har anslutit sig till en sådan grupp på Instagram och berättar varför detta nätverk är så viktigt för henne: ”De första medlemmarna är där mellan klockan 3 och 4 på morgonen. Det både lugnar ner och motiverar mig att veta att man inte är den enda som arbetar på sådana omänskliga tider. Nu har även nya författare utanför gruppen tillkommit, som lägger ut på morgonen när de kommer att skriva. Vi taggar varandra i gruppmeddelanden, vilket skapar ett fint samarbete. Jag älskar den gruppdynamiken som uppstår. Dessutom samtalar vi även utanför skrivtiderna om allt möjligt runt skrivande och bokpublicering. Vi firar varandras framgångar och uppmuntrar varandra ömsesidigt om någon har en dålig dag. Även utanför dessa morgonskrivtider skriver jag sällan ensam. Jag minns inte när jag senast skrev en roman helt ”själv”. Det känns alltid så motiverande och inspirerande att skriva gemensamt med kollegor. Jag har några som jag träffar och delar utkast med efter skrivtiden, för att få feedback och för att se vad de skriver och snart kommer att publicera.”

Men som människa älskar man att uppnå sina mål. Det känns t.ex. väldigt tillfredsställande att kunna pricka av punkterna på en to-do-lista och vid dagens slut se vad man har åstadkommit. Perfekt! Självklart är det inte enkelt att planera allt i förväg. Du kommer också framöver alltid ha dagar där vardagen kommer emellan eller där du har andra uppgifter på din agenda. Om du märker att du ändå skippar denna tiden för andra saker, fråga dig själv: Vad är viktigt för mig? Vilka är mina prioriteringar just nu? Vad gör jag istället med min lediga tid? Hur kan jag ändra på min vardagsrutin så att jag får tid över till att skriva?

Vi söker fler personliga berättelser, från AA-medlemmar som berättar om sin resa. Från anhöriga som berättar om hur det är att stå bredvid och hur man hanterat det. Från professionella som i sitt yrke kommer i kontakt med alkoholister och AA..

Var kan du skriva fokuserat? När har du tid att redigera? Och hur tar du hand om de idéer som dyker upp när du gör något helt annat? Frida Windelhed hjälper dig att ­inkorporera skrivandet i vardagen.

J.R.R. Tolkien satt och rättade examensskrivningar när han i högen av papper stötte på ett tomt pappersark. Utan någon särskild anledning skrev han ner de första slumpmässiga ord som dök upp i hans huvud: ”I en håla under jorden bodde en hobbit.” Vad var en hobbit? Varför bodde den under jorden? Det hade Tolkien ingen aning om, men det var värt att utforska. Så småningom började han skriva berättelsen om Bilbo, mest för skojs skull och för att roa sina barn. En kollega till honom fick nys om berättelsen och tipsade ett bokförlag, och resten är litteraturhistoria. Hon slog igenom med en berättelse om sitt­ ­misslyckade dejtingliv, där hon inte väjde för att dela med sig av det mest privata. Samtidigt är hon öppen med sin konstanta ångest inför vad andra ska tycka om henne. Skriva tog rygg på Amanda Romare för att ­försöka förstå hur hon hänger ihop. Ingen lämnar längre ett handskrivet manus till ett förlag. Men många ­författare använder papper och penna för att få överblick, släppa loss kreativiteten – eller för att skriva nästan hela boken. Och forskningen ger stöd för deras arbetssätt.Debuter är skrivglädje, ­ryggdunkningar och recensioner. Nästa bok är … second novel syndrome. Alba Mogensen frågade författare, förläggare och forskare varför skrivlivet så ofta kraschar när den första boken ska få ett syskon. Hennes dolda agenda: att stilla ­skräcken inför sin egen uppföljare.

Alla vill vi bli bättre på att skriva, och alla hittar sina egna sätt för att fortsätta utvecklas. Somliga vänder sig till fackböcker och skrivkurser, andra till litterära kollektiv eller isolerade skrivlyor. Hitta metoden som passar dig!Även de stora klassikerna har börjat som små frön. En idé kan slå ner som en blixt från klar himmel eller behöva gro i många år, men inte sällan har de sprungit ur ganska banala små vardagssituationer. Bär du också på ett frö till en stor roman?Hur gör man för att inte skada sina närmaste när man skriver om deras största ­smärtpunkter? Och hur gör man konst av sitt eget liv? Agneta Pleijel har skrivit om ­släktingar och sig själv i över 25 år. Snart släpps ­sista delen i hennes självbiografiska svit.

I tidningen Skriva möter du Sveriges främsta författare, förläggare och skrivlärare, som alla delar med sig av sina bästa tips och erfarenheter. Som prenumerant kan du dessutom läsa allt Skrivas webbmaterial, gå på rabatterade kurser och delta i våra populära skrivtävlingar. Lena Flaten driver Flammans skafferi i Storlien. Deras fokus på ”no waste” och mycket storytelling har lett till gäster med större nyfikenhet och respekt för råvaran. ”Värdskapet är A och O. Liksom kunskap om råvaran och människan bakom råvaran. Alla kan ju inte ta helfall av djur (reds anm, ostyckad helkropp) och stycka själva, men det finns slaktare att samarbeta med. Du behöver inte göra allt själv. Har du inte tid att konservera, salta och grava, köp produkter från någon av alla mathantverkare i trakten. Då finns även chans att lära av varandra.Berättelsen om vår ”no waste”-filosofi och våra relation leder till att gästen hittar inspiration och förstår tänket. De flesta har plockat hjortron nån gång, vet att det tar lång tid att fylla en hink. Vi behandlar varje råvara som vi behandlar hjortron. Varken vi eller våra gäster skulle slänga något som gav 50 myggbett på köpet. Ibland tar vi också med gäster på utflykter, lagar mat utomhus eller plockar svamp som blir temat för avsmakningsmeny på restaurangen på kvällen. Samtidigt vill vi inte bara rikta oss till de som eftersöker avsmakningsmenyer, runt vår vedugn finns bara drop-in-platser med en enkel meny som förnyas varje kväll”.

”Vi serverar okomplicerad, rustik mat som vi vill att gäster ska hitta inspiration i. Så vi berättar hur vi hanterar råvarorna, att vi försöker vara helt svinnfria. När vi till exempel gör egen rabarberlemonad så tar vi också hand om hela rabarbern, kokar curd eller marmelad av resterna. Det förhållningssättet ser gästen som en röd tråd genom hela menyn. Kanske serveras en del av råvara i förrätten, och samma råvara sätter sedan smak på varmrätten.Ge gästerna chans att smaka något de aldrig smakat förut för att just den maten och smaken bara finns här. Då ska du se att dialog föds, och när man börjar prata om råvaran behöver man aldrig prata om vädret, eller corona, igen”.

”Varje råvara har en egen berättelse. Vi arbetar inte med industriella produkter. Allt på vår meny –bär, frukt, kött och fisk – har liksom en egen story, var råvaran kommer ifrån, personen bakom, och kanske hände något på fisketuren. Det är de berättelserna man möts av hos oss.

Vi vill hitta nya vägar för att dela erfarenheter, insikter och inspiration med varandra i området Nordens gröna bälte: Trondelag, Jämtland och Västernorrland.Den här gången jobbar deltagarna i grupper och skriver berättelser ihop. Övningarna ska ge inspiration till miljöer och karaktärer i texterna. I slutet av workshopen läser de tillsammans upp det de skrivit. Del 2 av 3. Syftet är att inspirera till att skriva egna texter och därmed utveckla sitt språk, sin kreativitet och sin förmåga att uttrycka sig. Serien riktar sig främst till grundsärskolans högstadium och gymnasiesärskolan och innehåller många praktiska tips och övningar som eleverna med hjälp av sina pedagoger kan jobba vidare med i klassrummet. Hej! Lektionsbanken ägs av Sveriges Lärare. Jag som administrerar sajten heter Fredrik Sandström och är lärare i svenska åk 7-9 på Gäddgårdsskolan i Arboga. Många lärare bidrar med tips och hjälper till med att kvalitetssäkra publicerade tips.Eleven skriver enkla texter med läslig handstil och med digitala verktyg. I texterna använder eleven stor bokstav, punkt och frågetecken samt kan stava ord som eleven själv ofta använder och som är vanligt förekommande i elevnära texter. De berättande texter eleven skriver har tydlig inledning, handling och avslutning. En del elever har svårt att komma igång med sitt fria skrivande. De suckar och säger ofta ”jag vet inte vad jag ska skriva om” alternativt skriver samma krigshistoria för tionde gången. Nedan presenteras några idéer som kan underlätta eller använd dem som rena lektionsförslag. Anslå gärna så mycket som möjligt i klassrummet så att eleverna kan hämta inspiration när de vill. Presentera ett förslag/vecka. Låt eleverna enskilt eller parvis spåna på idéer. Tankarna kan punktas upp eller antecknas i en mindmap. Nästa lektion kan eleverna börja skriva. Ofta blir antingen innehållet och språket lidande om eleven ska vara kreativ inom båda områdena samtidigt. Därför är det bättre att först skissa på innehållet, låta idén mogna ett par dagar och därefter vara kreativ med språket.

Gemensamt och enskilt skrivande. Strategier för att skriva olika typer av texter med anpassning till deras uppbyggnad och språkliga drag. Skapande av texter där ord, bild och ljud samspelar.

Jag, hon eller han? Ditt berättarperspektiv har inte bara praktisk betydelse utan påverkar också din berättelse och litterära röst i grunden. Vi hjälper dig att hitta rätt.

Titta sedan på hur Groff växlar mellan inifrånperspektiv och utifrånperspektiv i resten av passagen. Var medveten om att berättarrösten inte lämnar det allvetande perspektivet heller då författaren glider över i ett inifrånperspektiv: Så fick han in en vänsterkrok. Sedan slog han mot kroppen med en låg höger, tryckte in den underifrån. Han fick in en vänsterkrok till och sedan vände han sig om och gick iväg mot flickan eftersom han inte ville höra skallen slå i stenläggningen. Lotto klev av sin cykel när han såg sin far vid den gamla pumpen, tydligen tog han en tupplur. Konstigt. Gawain sov aldrig på dagen. Pojken stod still. En hackspett hamrade på en magnolia. En anolis pilade snabbt över hans pappas fot. Lotto släppte cykeln och sprang, höll Gawains ansikte och sa sin fars namn så högt att han plötsligt såg sin mor komma springande, denna kvinna som aldrig sprang, en skrikande vit snabbhet, som en dykande fågel.

Helt avgörande för din berättarröst är alltså ditt berättarperspektiv. Här nedan följer en genomgång som ger dig överblick över alternativen, och hjälper dig att välja det perspektiv som passar just din berättelse.

Väljer du att berätta i tredje person har du alltså nästan lika stora möjligheter att skapa intimitet mellan läsare och karaktärer som om du berättat i jag-form. Då är det inte så olikt första person-perspektivet, förutom att du använder pronomenen han och hon istället för jag. Men kanske är det inte i första hand intimitet du söker utan en mer avlägsen utsiktsplats. Det kan göras antingen som ett renodlat objektivt perspektiv eller som en allvetande berättare.Kom också ihåg att en berättarröst skildrar tankar, känslor och dina karaktärers åsikter indirekt. Den skiljer sig från inre monolog och dialog genom att vara en pågående ström av iakttagelser och sinnesintryck som berättar en historia för läsarna utan att förlita sig på att karaktären ska göra det själv. Men trots det måste berättarrösten kännas relevant och organiskt sammankopplad med din karaktär. Dess ton och stil bör inte skilja sig avsevärt från din karaktärs sätt att tänka och tala – då riskerar det att skorra falskt och dra läsaren ut ur historien. Det är viktigt att inte bara välja, utan också vara konsekvent i sitt berättarperspektiv.

Även om själva tidsformen innebär att handlingen beskrivs som i dåtid – »Jag gick«, »han såg«, »vi rörde vid varandra« – så kan berättelsen fortfarande äga rum i detta nu. Det är bara verben själva som skiljer sig från sin presens-form. Imperfekt tillför lite utrymme att andas mellan karaktärer och läsare, och tonar ner känslan av någonting akut. Det är en mycket funktionell stil, och en sorts standard för väldigt många framgångsrika författare i alla genrer.

Jag kände igen honom intuitivt – hans röst, sättet han uttalade mitt namn. Sedan såg jag silhuetten. Den vita blomman i hans hand. Men också något annat: utan tvekan en annan kropp, ett obekant ansikte. För ett kort ögonblick vägrade min hjärna acceptera det. Sedan slogs jag av den uppenbara sanningen:

Han vände sig om i sängen. Han var ensam, Saras sida var kall. Han satte sig upp och lyssnade noga. Röster, mjuka fniss från andra sidan hallen, från Gerties rum.Saker sker i nuet. »Jag går«, »han ser«, »vi rör varandra«. Detta skapar omedelbarhet, kanske rent av brådska. När presens kombineras med ett första person-perspektiv, uppstår en sorts hyper-intimitet, som kanske är vanligast förekommande i ungdomsromaner. Den här stilen kritiseras ibland för att vara »alltför närvarande«; många föredrar det mått av känslomässig distans som imperfekt erbjuder. Men i rätt händer kan effekten bli både stilistiskt snygg och kraftfull.Lotto var en liten vuxen, välartikulerad, solig… Alla ansträngde sig för att behaga honom, och Lotto, som inte var van vid annat, gjorde sitt för att behaga själv.Lägg märke till det skenbart enkla språket och den osentimentala tonen. I själva verket ligger en stor omsorg bakom varje stavelse – för Hemingway handlade skrivandet mycket om att välja vad han skulle visa, och vad han skulle välja bort. När en sådan här objektiv berättarröst fungerar är effekten stark, men det passar förstås inte alla berättelser och temperament.

Det är sällan man hittar en hel bok skriven i du-form, kanske för att det intima i tilltalet riskerar att slå över i en underligt självmedveten ton som är svår att upprätthålla på flera hundra sidor. Istället används det ofta när en karaktär som berättar i första person ska uttrycka universella tankar, sanningar eller erfarenheter, som i detta utdrag ur Myfanwy Collins roman för unga vuxna, The Book of Laney:Läs också Skrivas intervju med spänningsförfattaren Mattias Edvardsson, där han berättar hur han valde berättarperspektiv i sin roman En helt vanlig familj.

Flera detaljer i det här stycket är skildrade inifrån Lotto: Hans far som tydligen sover – ordet »tydligen« kan härledas från karaktärens tolkning av situationen – och innefattar beskrivningar av en hackspett och en anolis som finns i närheten. Dessa iakttagelser är levererade genom Lottos ögon. Berättarrösten avslöjar också att Lotto tycker att pappans sovande är »konstigt« – en observation som helt klart kommer inifrån.Om du märker att du hoppar in och ut i en karaktär – skildrar en känsla (inifrån) och sedan din karaktärs fysiska utseende (utifrån) – hör din berättarröst hemma i det all­vetande perspektivet.

Du har kanske slitit ditt hår över detta beslut. Ska du berätta i jagform eller beskriva din hjälte som han eller hon? Eller är det rent av ett du-tilltal som kommer att göra just din berättelse unik? Han tittade till den han hade slagit ner först och konstaterade att han sov fridfullt med hakan neråt och blodet rinnande ur munnen. Men det hade i alla fall rätt färg, såg översten. Författare blandar ofta ihop inifrån- och utifrånperspektiv. Fråga därför alltid dig själv: Är jag inuti min karaktär och tittar ut, eller är jag utanför min karaktär och tittar in?

Martin slog upp ögonen och rycktes ur en dröm om en kvinna med långt, mörkt hår. Hon hade just berättat något för honom. Något viktigt, något som han inte fick glömma.

Innan jag hann reagera, log han och kom upp till mig. De långsamma, försiktiga rörelserna igen, som stannade precis då hans kropp var på väg att vidröra min.Här introduceras läsaren i scenen från Martins perspektiv – med tillgång till hans tankar och känslor – men inte genom hans röst. Användandet av karaktärens namn eller pronomenet »han« skapar en distans mellan karaktären och läsaren. Vi känner oss inte fullt så nära Martin som vi skulle ha gjort om det hade presenterats i första person. Det finns en hårfin skillnad mellan berättarrösten och karaktärens perspektiv.

Det första du bör fråga dig när du funderar över hur berättarröst och berättarperspektiv interagerar i din historia, är om du söker ett inifrån- eller utifrånperspektiv. Väljer du ett inifrånperspektiv betyder det att karaktären blir självmedveten (och inför läsaren ger uttryck för personliga iakttagelser, tankar och känslor), medan ett utifrånperspektiv gör samma karaktär ogenomskinlig (berättaren redogör endast för händelseförlopp, dialog och yttre iakttagelser).När du ska börja spåra behöver du undersöka spåret från tre perspektiv – liggande, stående och flygande. Liggande är när du verkligen försöker komma spåret inpå livet, med näsan i backen, så nära du kan komma. Stående tillåter dig att ta en titt på stigen, inte bara spåret. Flygande är när du använder din kunskap om miljön runtomkring för att sätta spåret i ett perspektiv. Viktigt är också vad det är djuret har gått i, till exempel lera eller snö.

Notera hur berättarröst och berättarperspektiv sammanfaller. Karaktärens tankar, känslor och iakttagelser rapporteras direkt till läsaren med karaktärens egen röst. Karaktärens uppenbarelse – att »killen från konserten« inte är Rhys utan någon helt annan – levereras från hennes personliga synvinkel, och läsarna läser det som hennes tankar, även om hon aldrig säger rakt ut att: »jag tänkte«. Lägg märke till intimiteten, sättet som pronomenet »jag« suddar ut gränsen mellan läsare och romanfigur. Varenda detalj, varenda känsla verkar tillhöra dig som läsare.Verbets tempus, eller tidsform, är en detalj som många författare bara funderar över som hastigast innan de börjar skriva, men det spelar en stor roll för graden av intimitet mellan karaktärer och läsare. Det finns få saker som stör en bra läsupplevelse så mycket som inkonsekvenser i tidsformen, och du bör vara absolut säker på att du fixat allt sådant innan du skickar ditt manus till förlag.

Du har säkert hört många författare tala om vikten av att hitta din berättarröst. Som författare måste du välja från vilken horisont din bok ska berättas, med vilken ton och vilket tilltal, och ett av de viktigaste besluten för att du ska finna din röst är valet av berättarperspektiv.

Berättelser utgörs inte bara av karaktärernas handlingar, dialog, tankar och känslor. De innehåller också sådant som miljöbeskrivningar, konkreta iakttagelser, filosofiska funderingar eller poetiskt bildspråk – allt detta utgör din berättarröst.Marie Hermanson har hyllats för sina miljöbeskrivningar. I den här texten samlar hon sina godaste råd till dig som ska bygga en värld. Några av dem: lägg grunden med research, använda verben som bärande bjälkar och inred med väl valda detaljer.Det mest klassiska exemplet på objektivt berättarperspektiv är förstås Ernest Hemingway, som med sin så kallade isbergs­teknik strävade efter att skala av och utelämna större delen av berättelsen, allt det där som ligger under ytan. Syftet med denna stränga form av gestaltning är att göra läsarna till medskapare och få dem att själva dra slutsatserna istället för att berätta det för dem. Känn på detta stycke ur Ur floden in bland träden: