Rastplatser Mellan Köpenhamn Och Rödby

Från Sverige kan man ta sig till Legoland och Billund på ett par olika sätt. Man kan antingen köra via Öresundsbron för att ta sig över till Danmark eller ta en färja direkt till Jylland. På den finns även en länk till Legolands nätsida på vilken utförlig information ges om bland annat boenden, familjeaktiviteter, restauranger och faciliteter inom området. Legoland är Danmark mest kända nöjespark – tillsammans med Tivoli i Köpenhamn. Parken bjuder på en väld helt byggd av Lego. Åk spännande barn-karuseller, karuseller, berg-och-dal-banor och andra attraktioner, vandra runt i miniatyrvärlden – helst byggd i Lego, och se spännande shower och konserter.Färjan från Halmstad till Grenå körs av Stena Line och tar ungefär fyra timmar och 35 minuter. Färjan går två gånger varje dygn – en gång på morgonen och en gång på kvällen. Färjan från Göteborg till Fredrikshamn körs av Stena Line och tar runt tre timmar och 30 minuter. Färjan går sju gånger varje dygn – från tidig morgon till sent på natten. En informativ reseguide om Legoland finns på Aftonbladet som du når via denna länk. Informationen är från 2004, men de grundläggande uppgifterna gäller fortfarande.Nätsidan sembo har bra tips om Billund och Legoland för dig som planerar att resa dit med bil. På sidan finns en interaktiv karta på vilken bland annat flera hotell vid Legoland är markerade.När du planerar en biltur till Legoland, i Billund, Danmark så finns det ett flertal intressanta reseguider både nätsidor och i pappersformat att ta del av. Tips och råd vad gäller bilresa till Legoland med omgivning. Även Visit Denmarks nätsida är en bra reseguide för dig som planerar en resa till Legoland / Billund. På den sidan ges information om aktiviteter, boenden. Det redogörs även för Givskud zoo, som ligger 22 kilometer nordöst, från Legoland och Billund, vid orten Givskud. På Lonely Planets nätsida ges värdefull information för dig som planerar att bila till Legoland och Billund. Förutom att det på nätsidan finns en interaktiv karta, på vilken Lego House är markerad, får du information om matställen, öppettiderna för Legoland, vad som gäller för bilparkeringen med mera.För många familjer är en bilresa till Legoland det mest praktiska. När man kör själv kan man stanna när man vill – och man får dessutom bestämma sin rutt helt själv. Legoland i Billund kanske bara är ett stopp på vägen under en längre bilsemester i Danmark eller ut i Europa.Från Köpenhamn kör man över hela Sjælland till Stora Bältbron som tar en över till ön Fyn. Stora Bältbron är precis som Öresundsbron avgiftsbelagd. Betalstationen ligger vid överfarten på Sjælland. Du kan välja mellan att betala med kort, kontanter eller BroBizz. BroBizz fungerar på ett liknande sätt som Bropasset över Öresundsbron.Bor man i södra Sverige är vägen över Öresundsbron ofta den mest praktiska. Öresundsbron går från Malmö i Sverige till Köpenhamn i Danmark. Bron är avgiftsbelagd och man betalar vid överfarten på den svenska sidan. Man kan antingen betala på plats, förbeställa en online-biljett eller använda BroPass. BroPass är ett prenumerationsavtal som ger dig rabatt på biljettpriset över bron om du kör över flera gånger under ett år.

På nätsidan Legoland Billing Resort får du mycket information om alla begivenheter som finns i detta område; Legoland®, Lalandia®, Givskud zoo och Lego® House. Här får du reda på öppettider, förlustelser, kan överblicka området via en översiktskarta, hur du införskaffar biljetter och vilka evenemang som pågår eller som planeras.

Förutom Legolands egna boenden så erbjuder Billund en rad andra möjligheter. Det finns hotell, stugbyar, campingplatser och vandrarhem. Här hittar du en lista med alla hotell i Billund.Att bila till Legoland är populärt bland barnfamiljer. Legoland bjuder på fantastiska upplevelser i form av åkattraktioner, utställningar och massor av Lego. Att ta bilen till Billund i Danmark är praktiskt för familjen – särskilt om man bor i södra Sverige. Legoland kan vara ett stopp på vägen under en längre bilresa, eller målet för hela resan.

En bra text, som fungerar som en reseguide om Legoland och Billund, är ”Legoland and beyond: a laid-back family break in Denmark”, publicerad 11 november 2017, som du når via denna länk.Från Stora Bält kör man över hela Fyn till Lilla Bältbron som förbinder Fyn med Jylland. Denna bro är avgiftsfri. Från Lilla Bält tar det cirka 45 minuter att köra till Legoland och Billund.

Vi stuvade in godsakerna, gjorde en high five för att vi nu, efter en lång väntan, äntligen beträdde kontinenten igen. Nu var dyra bro- och färjeavgifter undanstökade för denna gång, nu var det bare å åk.

Det våra campingkamrater Siv och Lasse inte vet om restauranger i denna del av Spanien är inte värt att veta. En dag föreslog dom en cykeltur till Torrox Costa där dom hade goda erfarenheter av en danskägd restaurang som specialiserat sej på smörrebröd.När man till exempel bygger om en tvåfilig väg på Autobahn, så stänger man hela vägbanan i den färdriktning som byggs om och den motsatta riktningen delas upp i fyra filer varav två är mötande. Filen till vänster i varje färdriktning är alltid till för småbilar, max 2,1 meter breda och högerfilen, som är något bredare, är till för lastbilar och andra större fordon. Det blir oftast väldigt trångt och lite hetsigt på dessa sträckor och det kräver att man är på tårna varje sekund.

Vår camping ligger intill Playa El Playazo på den västra sidan om stan. De två kilometrarna in till byn kantas av skjul och obebyggd mark, samt till en stor inhägnad med fiskebåtar som dras upp på land, eftersom det inte finns någon hamn på denna sidan stan. Här finns ingen vacker strandpromenad med strandbarer som slåss om uppmärksamheten. Men intressant är att mitt inne bland båtar och all bråte, som det blir på en uppställningsplats för båtar, ligger en undanskymd restaurang med fantastisk mat och det var tack vare Siv och Lasse som vi hittade den.Campingens standard har jag redan kritiserat och det måste jag faktiskt göra igen. Campingen är mysig med mycket grönska och lagom stor, precis så som vi vill ha det. Men ägarens okompetens när det gäller underhåll och investering, eller kanske är det girighet, har en hel del till övers att önska.

Det fanns tre stora sällskapsrum varav den största hade plats 150 personer, det vi nyttjade hade 50 sittplatser och så fanns det ett mindre med 20 platser.

Vi checkade in i ett underbart väder med en sol som glittrade i det lätt krusiga havet och nu, för första gången denna vinter, kändes det verkligen som om våren var i antågande.Endast en lågt trafikerad väg skiljer campingen från den vackra beachen, palmerna och Medelhavets turkosa vatten som redan så här års lockar badsugna till ett dopp. Om man är i dom här regionerna så är ett besök i Frigiliana ett måste och jag håller verkligen med Micke, från Sörping, när han sade, ”man kan bli kär”. Byggnaderna innanför den gamla stadsporten vittnade om en historia från medeltiden. I dag finns det ingen stadsmur, men man kunde man ana att det en gång i tiden funnits en som varit ansluten till stadsporten.

När vi körde upp för backen till Tådås var det nästan exakt fem månader sedan vi förväntansfulla rullade utför densamma. Vad som hänt på dessa månader kan man läsa om här ovan, men när vi själva ser bakåt undrade vi direkt, vart dom månaderna tog vägen.Många barn som vuxit upp i Acebuchal bar fortfarande med sig byn i sina hjärtan och gemensamt för dem var drömmen om att återuppbygga platsen. En av dessa personer var kvinnan Virtudes, som sedan barnsben drömt om att väcka byn till liv igen. Numer har stora delar av markerna förvandlats till industriområden, vilket också är det man först möter när man svänger av 340-an mot havet. Det är ingen vacker syn men bara någon kilometer närmare havet förvandlas vyerna till något helt annat. Vi, liksom många andra turister, tog bussen från Nerja upp till Frigiliana, en resa på cirka 20 minuter. När vi var framme hoppade vi på ett turisttåg som guidade oss på den nedre och minst kuperade delen av byn. Därefter promenerade vi i de vackra gränderna där restauranger och barer tävlar om våra och andra turisters pengar.Tidig morgon, styrde vi Carthagon cirka fem mil österut till nästa destination, Camping Playa de Poniente i Motril. Campingen var fullbokad men vi blev lovade en plats nästkommande dag så vi fortsatte några hundra meter utmed stranden till en stor grusplan, där vi fick polisens tillåtelse att övernatta. Floden har sin källa i Rhoneglaciären och sitt utlopp i Parc naturel regional de Camargue, ett deltalandskap på franska medelhavskusten. På sin väg passerar den bland annat Lyon, Vienne och Sion. Jag fick tre klappar och Helena två vilket jag tyder som att jag varit den snällare i familjen. Av alla klapparna så var en av mina i absolut särklass, jag fick en hammare vilket är precis det jag önskat. För mej har hammaren alltid varit en del av min kropp och min period som snickare är absolut den mest minnesvärda och roliga tid jag haft i mitt 60-åriga yrkesliv.

Tack och lov har oliv- och mandelträdsodlingar förskonats från plastinklädnad för dessa fält är i blomningstid tårdrypande ögongodis, vilket även citron- och apelsinodlingar är, om dom inte är gömda under en gråbrun halvt genomskinlig plastduk.

Acebuchal grundades på 1700-talet i bergskedjan Sierra de Almijara mellan Granada och Nerja. Bergskedjan som går parallellt med Medelhavskusten var med sina 1 800 meters höjd en jobbig barriär för transport mellan kustområdet och Granada. Enda vägen över berget var en smal stig som bland annat gick genom Acebuchal som blev ett naturligt stopp för åsneförare som transporterade varor över berget.Lagunen, som bara ligger en bred sandremsa från Medelhavet, låg vackert inbäddad i vass och buskage, alltså en perfekt plats för Flamingos och andra sjöfåglar, som trivs på grunt vattnet.

Campingen låg på en stor slätt med sex meter höga växthus i plast på den ena långsidan och vildvuxna lågväxande slätter, ett naturreservat, på den andra. Bortsett från området runt omkring var det en fin camping med stora ljusa tomter och fräscha hygienutrymmen. Det fanns både pool och restaurang men dessa var vinterstängda. Efter ankommaren och lite vila cyklade vi de tre kilometrarna in till byn och det första som möter oss är en helt underbar strandpromenad, bara ett tiotal meter från strandkanten på det turkosa Medelhavet. De fullbelagda utskänkningsställena avlöste varandra och efter att vi hittat ett ledigt bord, beställde vi som vanligt ett litet glas rött.Vi kom i slang med Preben, som driver krogen tillsammans med sin hustru Lisbeth och det visade sej att dom också kom också från den lilla byn på danska västkusten. Det visade sej också at
t vi hade gemensamma bekanta trots åldersskillnaden och trots att vi inte besökt Varde på minst 30 år.Det blev en fantastisk eftermiddag och afton i goda vänners lag med extra allt. Senare på kvällen bjöd även vädergudarna på extra allt, det ena skyfallet efter det andra dundrade in över La Manga och så fortsatte det hela natten och även dagen efter.

Dom kvarvarande byborna i Acebuchal gjorde allt för att hjälpa dessa ”Maquis” som folket från berget kallas. Eftersom de inte hade pengar att betala med blev det med tiden för mycket för byborna i Acebuchal, som dessutom utsattes för ”kontrollbesök” från Guardia Civil, som misstänkte att dom hjälpte ”dom röda” att överleva.

Motril kallas ofta för lilla Kuba på grund av sockerrörsodlingarna och framför allt för att man framställer rom på ett eget destilleri. Ron Montero, som destilleriet heter, har i dag inga egna sockerrörsodlingar utan juicen, eller ”sockerrörsmelassen” kommer skeppas till Puerto de Motril från olika sockerrörsodlingar i världen.

Till campingens fördel vill jag säga att det säkerligen är en helt underbar plats på sommaren. Den färgstarka och lummiga grönskan med palmer, avokado, papaya, grapefrukt, apelsiner, citroner och så vidare, ger säkerligen härlig skugga mot den heta sommarsolen. Första dagen efter att vi checkat in på campingen tog vi en cykeltur till Salobrena som är en mycket gammal stad med en lång historia. Redan efter några kilometer ser man en gammal fästningen på toppen av ett berg med vita hus som klättrar uppför branterna. Efter ytterligare en halvmil på cykelsadeln möter man den nyare delen av Salobrena, med hotell och lägenheter, samt stranden och strandbarerna. Längre västerut ser man höghusen i Almunecar, men strandvägen dit bryts av ett brant berg som sticker ut i havet. Efter besöket på landsbygden var det dags för ytterligare några mil mot hemlandet. Vi fortsatte på AP-7 till Roses, en stad på knappt 20 000 fastboende som ligger i en bukt nära den franska gränsen.Efter ett par övernattningar i Greven, som vi även besökte på väg söderut, var det dags att lämna Tyskland men innan vi körde över gränsen bunkrade vi tullfria varor i Harrislee. Målet var Ribe på den danska västkusten.

En dag utan rödvin är en förlorad dag, brukar jag ofta skämta om och när vi nu summerar vår vistelse på La Manga så kan vi konstatera, inte en enda dag har gått förlorad.Det finns sju toaletter i servicehuset och som jag skrivit tidigare så saknade alla sittringar. När personalen en dag kom dragandes med två nya ringar för några hundralappar så trodde vi väl alla att dom köpt några på prov, men ack vad vi bedrog oss, det kom inga fler. En camping som har en vinst på nästan en halv miljon kronor i månaden har inte råd att investera i sittringar till toaletterna.

Restaurangen, som drivs av Antonio och hans söner, har blivit en riktig hit och människor vallfärdar dit varje dag, dels för att beskåda denna vackra, restaurerade by, men även för att avnjuta den fantastiska maten som serveras. Allting på tallriken är nämligen hemlagat, allt från brödet till alla maträtter, till kakorna och glassen. Smaskigt, rustikt och äkta.

Den milslånga sandstranden börjar i närhet av hamnen, Puerto de Motril och sträcker sej förbi Playa de Poniente och campingen till Salobrena som ligger drygt en halv mil längre västerut.

Vi följer A30 i nordostlig riktning till Colmar som för oss är ett återkommande resmål. Vi tar varje tillfälle i akt att besöka den historiska gamla byn som i våra ögon är en av de vackraste byarna vi besökt. Vi fascineras mest av alla korsvirkeshusen, fasaddekorationerna, blomsterarrangemangen och kanalerna med plattekor som glider omkring med turister. Även denna stad kallas ofta för ”Lilla Venedig”.Innan vi börjat packa in allt, som hamnat på utsidan under en månads tid på campingen, gjorde vi vårt fjärde besök hos Lisbeth och Preben och deras goda smörrebröd. Det var en värdig avslutning på en mycket uppskattad vistelse i Nerja, en plats som vi med all säkerhet kommer att återkomma till, även om vi måste checka in på Camping Cortijo. Samma dag som Tour de Ski avgjordes på berget Alpe Cermis i Val di Fiemme tog vi en långpromenad på naturreservatet som gränsade mot campingen. Vi fick tips om att det skulle finnas en lagun som för några år sedan bildats av ett fruktansvärt regnväder och som i dag är boplats för flamingos och andra fågelarter. För flertalet svenskar är Costa del Sol, mellan Gibraltar och Nerja, den mest kända med turistorter som Torremolinos, Fuengirola, Marbella, Estepona och Malaga. Det är hit man fraktat genomfrusna soltörstiga turister sedan charterresornas begynnelse. Min egen första kontakt den denna typ av resor var för övrigt Fuengirola i mitten på 60 talet.

Några dagar senare tog jag ännu en tur i den sex kilometer långa slakmotan. Jag ville verkligen föreviga mästerverket och nu följde Helena med för att styra upp det hela. Det är inte vårt första besök i Motril men trots det har vi ännu inte besökt den gamla delen av staden som ligger cirka tre kilometer från hamnen Puerto de Motril. Någon dag efter karantänen och efter att våra vänner lämnat för vidare färd österut bestämde vi oss för att göra ett besök i den gamla byn. Maten var helt fantastisk och eftersom både jag och Helena älskar dansk mat så blev det en härlig eftermiddag med långlunch, den lille och allt annat som hör dom danska sederna till.

De boende i Acebuchal satt alltså fast mitt i ett gerillakrig och under 40-talet började byborna överge sin by och bosatte sig i stället i Frigiliana eller Competa.Girigheten speglades även på andra sätt. När Margaret och Kjell ville besöka oss för att se hur vi bor fick dom inte komma in innanför grindarna. Dom fick helt enkelt stå kvar utanför grinden och vi fick gå ut utanför för att kunna hälsa på våra kompisar. Senare fick vi veta av ett annat svenskt par att när dom hade besök fick deras vänner betala över hundra kronor för att få vistas inne på campingen.

Jag har roat mej med att bokföra alla kostnader under vår vinterförvaring och när jag räknat ihop alla kostnader på resan och dragit bort de kostnader vi normalt skulle haft hemma så blev skillnaden för fem månader drygt 25 000 kronor dyrare, eller cirka 170 kronor per dag för två personer.

En fantastisk camping med en helt ofattbar utveckling och förutom serviceanläggningarna har man även byggt en hel del stugor för uthyrning. Men smakar det så kostar det och det känns att ägarna riktat in sej på en målgrupp som vågar, eller kan, spendera några kronor extra.Den första som mötte oss var den svensktalande ägaren som välkomnade oss till restaurangen. All personal och samtliga gäster i lokalen var svensktalande och det kändes precis som att gå in på en lunchrestaurang hemma i Sverige. Enda skillnaden var att här serveras alkoholhaltiga drycker till maten om man så önskar. Ärtsoppan var helt underbar och punchen var som pricken över i-et, kanske lite beroende på att man inte förväntar sej en sådan måltid på dessa breddgrader. Gott var det i alla fall och att det var äkta vispgrädde till pannkakorna gjorde inte njutningen sämre.Helena och jag beställde två smörrebröd per man, öl och vin och ett måste, ”den lille”. Siv och Lasse hade sedan tidigare spanat in en bricka med sex olika sammansättningar, samt drycker anpassade till måltiden, på danskt vis.

Vi förvånades av att den gamla stadsdelen var så vacker och levande även så här års och att uteserveringarna i det närmaste var fullsatta av folk som bara njöt av värmen som börjat smyga sej på.Efter cirka sju kilometer västerut på 340-an cyklade vi ytterligare någon kilometer på den vackra strandpromenaden som för dagen var ganska glesbefolkad. Vädret var sådär, om man ser till spanska mått mätt, men ändock cirka 15 grader varmare än hemma på Tjörn.

Redan för två år sedan besökte vi Camping Playa de Poniente, som inte är så känd hos svenska campare, men som vi fastnade för direkt. Här är både varmt och rent i servicehuset, tomterna välstädade och här finns en välbesökt restaurang med uteservering. Allt vittnar om att ägaren vill göra det hon kan för turisternas trevnad.I och med upptäckten av skelett, grottmålningar och andra arkeologiska fynd kan man konstatera att grottorna varit bebodda för 15 – 25 tusen år sedan, vilket innebär att detta är en av de äldsta boplatser som har hittats. Vi startade denna dag långt före soluppgången i Peniscola och vid elvatiden på kvällen, cirka 150 mil och 17 timmar, senare passerade vi gränsen mellan Tyskland och Luxemburg och några mil senare drog vi handbromsen på en ställplats i Trier i Tyskland. Nu kändes allt riktigt bra förutom att vi tvingats lämna värmen cirka tre veckor för tidigt. Frigiliana är en fantastiskt vacker by med vitmålade, blomstredekorerade och välskötta hus som ligger tätt, tätt, tätt. Byn är mycket kuperad med trappavsatser mellan husen i de smala gränderna och på byns högsta del finns en utsiktsplats med en enorm utsikt över Medelhavet och bebyggelsen i bergssluttningarna.Orosmolnen började än en gång göra sej påmind. Vi fick genom media ständiga rapporter om att det var ytterligare en variant av pandemin på gång, en afrikansk variant som man inte tidigare känt till. Vad kommer att hända, skall vi än en gång behöva störta oss hem för att undkomma panikslagna politikers krampaktiga beslut.

Barnsemester.se är en turistguide för barnfamiljer med tips, inspiration och information om kul barnaktiviteter, familjenöjen, evenemang och utflyktsmål med fokus på barn och familj.

Det var väldigt varmt här, omkring 28 plus. Hade sol utanför bodelsdörren och orkade inte flytta runt en stol till skuggsidan. Kändes som överkurs i värmen. Allt öppet och ibland så kom det en liten välbehövlig vindpust. Det gick åt massor med vatten i dag. Måste dricka mycket i denna värme. Kollade hela dagen så att Zacko också drack mycket och det gjorde han.Mötte en hel del folk, mest män, med vandringskängor och stavar med stora välfyllda ryggsäckar. Skulle tro att det det finns en del vandringleder i bergen häromkring.

Vid ettiden så lämnade vi Kinna och körde till Borås. Hasse släppte av mig nära centrum på en lämplig plats inte så långt ifrån där min tandläkare har sin praktik. Jag promenerade dit och var där i god tid innan 14.00 då jag skulle vara där. Det var tandhygienisten som idag skulle kolla min tandstatus. Hon heter Mimmi och är supertrevlig och rolig. Och hon hittade inga hål och ingen tandsten och inget annat heller. Jag fick mycket beröm för att jag hade skött mina tänder så bra. Allt gnussande med mellanrumsborsten hade verkligen gett bra resultat. Och så klart verkligen effektivt tandborstande samt munskölj.När vi sedan hade kommit en bit bort så var det ”lugna gatan” här. Fin motorväg med lagom trafik och gratis i några mil. Sedan så kom vi in på betalvägar. Betalstationerna kom tätt. Det var bara att betala för vi hade ju själv valt att köra denna väg. Vägen är är så bra och så väl skyltad. Här står det när närmsta rastplats finns samt när dom nästa dyker upp.

Efter några mil så svängde vi av ifrån autobahn och hamnade på på några mindre vägar. Dom var mycket trevlga. Körde rätt så många mil genom omväxlande öppna landskap med öppna fält, genom otroligt fina skogsalleér och genom så många fina mindre städer och orter. Igenom några små städer så var det otroligt många trafiksljus som visade rött på nästan varje stolpe och då fick jag tid till att kolla lite hur staden/orten såg ut. Kan ju bara säga att dom platser jag fick möjlighet att kolla på såg så väldigt mysiga ut. Tyvärr så hittade jag ingen ställplatser för husbilar på dessa orter.Vi svängde sedan av mot Santander och körde till småbåtshamnen där vi inte hade varit tidigare. Vi körde på en lite trist väg där det låg en massa skeppshandelns affärer samt en del annat. Tror det fanns något som väntade på att öppna men jag vet inte vad. Fanns väntande folk där.

Vi fortsatte sedan och nu blev det en hel del vägarbete. Dock inga stopp utan bara lite långsammare trafik. På denna sträcka finns det sedan knappast en rastplats bara några parkeringsfickor där det oftast står tradare. Allt som får plats.Bestämde oss för att bli kvar i två nätter här och då kostar det 10 €, alltså 5 € per natt. El betalar man efter förbrukning. Tömmning är gratis men färskvatten kostar 1 € för ca 100 l. Tycker det är helt ok att betala för det man förbrukar och då en relativt billig parkeringsavgift. Och det är ju verkligen stadsnära här.

När jag kom till husbilen så gick Hasse till CO för att kolla lite. När han kom tillbaka så gick jag till Apoteket med en påse med läkemedel som jag skulle lämna tillbaka. Man ska göra så har jag lärt mig. Får ju då 250 poäng.Vi tog oss ut till motorvägen och söderut. Det flöt på bra i ca 20 minuter och sedan så började det att sakta ner för att bli helt stopp. Lång kö. 2 filer skulle bli till 1 fil. Det tog tid, 400 meter på 20 minuter är ju bara så tradigt. Efter nästan 3 kvart i kö med långsam körning så blev det äntligen 2 körbanor igen och vips så flöt trafiken på bra. Vem hittade propplösningen?I dag var det dessutom marknad och här kunde man köpa frukt, grönsaker, kött, fisk, bröd, blommor och även lite annat. Allt ser väldigt fräscht och fint ut.

Eftersom vi inte vill lämna Zacko ensam så var det jag som fick gå och handla idag. En sak som jag verkligen hatar i Bordershop är deras frukansvärt urusla kundvagnar. Dom går inte att styra. Framhjulen går bara rakt fram! Jag valde till slut att vända på den och köra den bakochfram. Mycket enklare. Men vid rullbanden så vände jag på korgen och tog ”rätt” håll. När jag hade plockat ner i kundvagnen det vi ville ha idag så manövrerade jag kundvagnen till en kassa. Var ingen kö så det gick fort där.Kom fram till en rastplats där det turligt nog fanns en plats för oss. Detta var efter ca en timmes körning. Dags för kaffe och macka. Satte igång elverket och tog fram brödrosten och rostade vars två skivor bröd. Smakade super gott till kaffet. Här var det varmt och soligt.

Klockan hade hunnit bli strax innan ett när vi gav oss i väg. Först lite mindre väg tills vi kom ut på motorvägen. Ingen betalväg i dag. Efter några mil så körde vi av motorvägen till en vanlig väg. Körde en stund där och sedan så blev det en ännu mindre väg. Vi hade då passerat en del små charmiga byar med en del vackra hus. Fanns även många fina hus utplacerade på landsbygden lite här och där.

Strax innan fyra så lämnade vi motorvägen för i dag och körde på mindre vägar till dagen mål. Vi kom fram till denna fina ställplats i Keltern som är gratis om man är kund hos detta företag.

Vi kom sedan fram till Minden som var dagen mål. Här var det gott om plats och vi parkerade på en i våra ögon bra plats. Bra underlag och nära till elstolpe. Här kostar det 5 € för ett dygn samt 0.50 € per kWh el. Det är dessutom fri wifi här som fungerar väldigt bra.Nu valde vi en annan väg som egentligen kändes helt fel. Nu så kopplade jag upp min fon på Goggle map och slog in var vi var och vart vi var på väg. Sedan så körde vi efter denna vägvisare. Men vi kom inte till någon betalväg men vi fick däremot beskåda många små franska likartade byar, stora fält med vita betande kossor. Men tyvärr inte en trevlig fransk betalväg. Efter en liten omväg så kom vi fram till ställplatsen. Hittade oss en plats om vi parkerade på. Efter några timmar så hade vi husbilar på båda sidor om oss. Men ingen som ställde sig med dörr mot dörr. Här backar man in eller kör in beroende på vilken plats man väljer. Mycket blåsig morgon med en del sol som värmde gott. I synnerhet när man hade solen i ryggen i vinden framifrån. Det var lite kall på ena sidan och varm på den andra sidan. En stund efter 3 så rullade vi in på parkeringen i Fulda som är till för både husbilar och personbilar. När vi körde runt ett varv för att leta efter en bra plats så kom det en kvinna emot oss. Hon frågade, på engelska, om vi skulle parkera här. Ja, svarade jag det ska vi. Då gav hon oss en parkeringsbiljett som räcker till i morgonförmiddag. Vi tackade så mycket för denna vänlighet och körde och parkerade på lämplig plats. Kändes bra. Dessutom så fanns det en elstolpe med 4 uttag precis utanför med ett ledig uttag. I det så satte Hasse in vår kontakt. Och nu hade vi tur igen. Det fanns betalt för 8 timmars el. Och det tyckte vi så klart var jättebra. Nu hade jag nästan tänkt att vända om och hem igen men jag var ju så nära centrum att jag valde att fortsätta. Underlaget att gå på är så jobbigt. Det är typ gatstenar som har legat här i vad jag tror en del hundra år. Mycket ojämnt och knaggligt, gillar det inte.Vid tio så lämnade vi den fina och trevliga ställpatsen. Nu ville vi ut till en motorväg. Det tog ett tag. Vi körde rätt så många mil längs med floden som ringlade sig genom det vackar landskapet. Alltså var vägen mycket kurvig och rätt så smal emellanåt. Jag blev nästan lite åksjukt ett tag.

Vid tio så kom vi iväg och körde ut till motorvägen. Vägen var bra och det var väldigt mycket trafik. Efter några mil så blev det stopp. Helt stopp och vi rörde oss inte en cm på länge. Sedan så började kön röra på sig lite. Det hade hänt en trafikolycka några km bort. Det kom personal som började sätta ut koner och styra upp den stillastående trafiken. Vi blev avledda till en anna väg vid en utfart några km bort. Vi kunde då se olycksplatsen på avstånd. Det var en tradare som hade vält och lagt sig tvärs över vägen och i motsatt riktningen låg det en hel del ”skrot” eller vad man ska kalla det. Även i motsatt riktning var det totalstopp och en enormt långt stopp.Nästa rastplats som dök upp körde vi in på. Fick plats mellan några lastbilar. Vi skulle ju bara fika och sedan köra vidare. Det smakade jättegott med kaffe och macka nu när klockan hade hunnit bli halv 12. Blev en liten kort rastning av Zacko också.