Schulman Glöm Mig

Glöm mig är en gripande och djupt personlig skildring av en problematisk relation mellan mor och son, om medberoende, längtan och det outtröttliga behovet av försoning.

Det är sommar. Alex Schulman befinner sig på sin mammas lantställe för att övertala henne att skriva in sig på en avvänjningsklinik. Det räcker nu. Han vill ha sin mamma tillbaka. Den glada mamman han minns från barndomen. Vad var det egentligen som gick fel mellan dem?Boken är en självbiografisk roman som utforskar relationen mellan far och son, och hur den påverkas av fadersfrånvaro och bristande kommunikation. Schulman skildrar också sin pappas sjukdom och död på ett känslosamt och personligt sätt, samtidigt som han reflekterar över sin egen roll som son och författare.

Vändpunkten kom när Alex fann sin mamma full och sovande i soffan samtidigt som barnet hon ska vakta sitter på toaletten med bajs över hela kroppen. Det är ofta så det går till; som barn hittar man sina egna strategier att överleva föräldrarnas missbruk, men när man själv blir förälder får man plötsligt en smärtgräns och nya lojaliteter.Men hur viktigt är egentligen det ordet? Man kan läka ihop utan att prata om det. Med vissa människor kan man behöva en uppgörelse för att nå försoning, med andra kan det förstöra det sköra som finns.

Lisette Schulman var född Stolpe. Hennes pappa Sven var Sveriges argaste kulturpersonlighet med stort underhållningsvärde i radio och tv. Först nu förstår man att den brinnilska han gjorde sig en karriär på inte bara var en pose – privat var han pennalist.Lisettes pappa var elak och det var även Lisette, både privat och professionellt. Även Alex Schulman har gjort sig ett namn på att vara en mobbare. Han ser själv mönstret, men menar att han skiljer sig från morfar och mamma eftersom han bara är elak när han skriver, aldrig privat. Det är säkert sant, men det är ändå ingen ursäkt.

Det är svårt att inte läsa boken med en rödpenna i hand som stryker bort småord som upprepar sig eller känslor som beskrivs med samma adjektiv sida upp och sida ner. Schulmans prosa bär inte riktigt det han vill berätta, men det gör inget.Olyckliga föräldrar ger olyckliga barn. Alex Schulman fångar det plågsamt väl i en rad minnen, såsom en misslyckad uppvaktning på mors dag. Eller misären på sommarlovets årliga pizzeriabesök i Filipstad. Det inledande stojet över capricciosan övergår i loja fylleblickar ut över parkeringsplatsen. Det är storebror, 14 år, som får köra dem hem.Hon var tio när hon skickades i kloster. Hon var en rosig tonåring när hon fick veta att hon förälskat sig i fel pojke, pappa Sven meddelade sig genom att sätta upp lappar på hennes skola – där han för övrigt själv arbetade: ”Lisette Stolpe är en hora.”Lisette var 23 när hon gifte sig med tv-producenten som gärna placerade sig själv i rutan. Han var 55. När han gick i pension hade hon hela sitt liv framför sig. Kanske var det därför hon gick ner sig i alkohol. Kanske går förklaringen tillbaka till barndomen.

Glöm mig är inte stor litteratur, men det är en riktigt bra bok som räcker hela vägen hem för alla oss som stått i en lägenhet full med flaskor. Som sett hur cigaretten missar askkoppen, som skyddat den som själv borde ge skydd. Man är aldrig så ensam som man tror. Vi är hundratusentals som kan säga, att Alex Schulmans berättelse också är min.Det gör ju Alex Schulman med, men hans språk är effektivare i tidningsspalterna än i bokform. Glöm mig katalogiseras som roman men det är svårt att se skönlitteraturen i skrivprojektet. Det här är Alex Schulmans uppväxtskildring som ska läggas bredvid den fina boken om pappan, Skynda att älska. Båda titlarna är renons på gestaltning eller fantasi. Anmärkningen kan tyckas onödig och understryker egentligen bara våra genrebegränsningar.

Det hela kulminerar tillslut när Lisette ska vara barnvakt till Alex första barn, han intalar sig att hon kommer skärpa sig, att hon kommer klara det. Ändå super hon sig redlös och lämnar barnet sittande i sin egen avföring. Det är vändpunkten. Alex tar mod till sig och konfronterar mamman för första gången. Hon reagerar starkt med manipulation och självömkan. Det är då SMS:en med budskap som ”Glöm mig” kommer.Alkoholen flödar verkligen i det Schulmanska hemmet. Hos Alex dricks det till allt, på morgonen, till lunchen, till teven på kvällen. Det är snapsar, vin och sprit av alla de slag. I en gripande scen beskrivs en sommarkväll i Värmland där familjen, Alex och hans två bröder och mamma pappa åker till en pizzeria. Det börjar trevligt med goda samtal och gemenskap men snart glider båda föräldrarna in i alkoholens dimmor, samtalen upphör. Barnen försvinner och blir osynliga. Det hela slutar med att den äldsta brodern som är 14 år får ”övningsköra” hem till familjens sommarstuga. Det gör ont i magen att läsa, Alex förmedlar sveket och osynliggörandet med smärtsam tydlighet.Där någonstans förstår jag fenomenet Alex Schulman bättre. Han framstår inte längre enbart som elak och ytlig utan som en människa som längtar efter försoning och att förstå sig själv.På ett sätt är logiken lika brutal som enkel. Lisette såras svårt av sin pappa och i sin tur sårar hon nu genom sitt missbruk sina söner. Alex ser det här mönstret och skriver ”kanske handlar det om en förbannelse som måste brytas så att jag inte ger vreden i arv till mina barn.” Tillslut får Alex med bröder in henne på ett behandlingshem och sina sista år lever hon nykter. Men Alex behöver mer, han behöver samtal med sin mamma om varför det blev som det blev, framförallt längtar han efter ett förlåt. Det kommer aldrig, deras relation blir ändå något bättre, mamman får till och med vara barnvakt igen. Men det förlösande samtalet kommer aldrig. Bokens ärlighet punkterar den djupt mänskliga förväntan på tillrättalagda hollywoodslut där alla lösa trådar knyts ihop. Måste erkänna att jag alltid haft svårt för Alex Schulman, han har för mig varit urtypen för den elake och ytlige pseudokändisen. I alla fall tills jag läste ”Glöm mig”, min första bok av honom.

Mamman beskriv dock inte enbart som ett obegripligt monster, det finns en ömhet och en respekt för moderns intelligens och yrkesskicklighet och han återkommer gång på gång till de fösta åren då allt var som det skulle. Alex gräver i sin egen historia och upptäcker att hans morfar författaren och provokatören Sven Stolpe var fruktansvärd mot sin dotter.Mamman beskrivs som närmast perfekt tills det att Alex är runt fem år. Det är intressant, själv har jag bara enskilda fragmenterade minnen från den åldern men Alex minns sina första år tydligt och i dessa minnen är mamman kärleksfull, bekräftande och nära. Kanske är det kontrasterna till det som kommer sen som gör att han minns dessa tidiga år så tydligt? För någonstans under Alex lågstadietid förändras mamman totalt, hon blir nyckfull och elak. Ena stunden kärleksfull för att nästa stund visa ett närmast bottenlöst förakt mot Alex.

Sen följer ett långt och utdraget lidande i relationen till mamman. Moderns missbruk är verkligen flodhästen i vardagsrummet, alla ser det men ingen pratar om det. Fadern och bröderna gestaltar urtypen för medberoende. ”Mamma är dålig och måste vila” säger fadern. Men grabbarna har för längesedan hittat de gömda spritflaskorna. De blir experter på att skydda mammans missbruk och att till varje pris undvika ämnet.

Mycket vackert skildrande texter av minnen i livet med sin alkoholiserade mamma beskriver. Mina känslor flöt i takt med texterna och drabbade på många olika nivåer. Jag slås av uttrycket av kärlek trots alla hårda stötar av den svåra relationen i boken. Man behöver inte tycka något om Alex Schulman för att kunna läsa denna bok och dras med i berättelserna. Biografin om Alex S pappa även den otroligt fin – ”skynda att älska”. Rekommenderas varmt!Gripande läsning om en verklighet många lever med. Det gjorde ont i hjärtat när jag läste och tårarna brände innanför ögonlocken… Alex Schulman ger oss en självutlämnande berättelse om relationen mellan sig själv och sin mor. Nära och gripande och berörande

Nej, alltså detta höll verkligen inte någon högre litterär klass, det bästa man kan säga om boken är att den är oerhört lättläst (går att läsa igenom på 3-4 timmar).Deprimerande läsning om alkohol- och medberoende. Gräsligt att läsa om hur Sven Stolpe behandlade sitt eget barn. Boken var ganska tjatig , men lättläst och helt humorbefriad. En av de bättre böcker jag har läst. Otroligt välskriven och sårbar. Schulman bjuder in till sitt allra innersta i förhållande till sin mamma och jag tror att andra som har haft missbruk i familjen kan förstå sig på smärtan och känna igen sig i hans upplevelser. En fantastisk bok, som berör på så många sätt. Eftersom jag jobbat med människor med beroendeproblematik så känner jag med beundran hur författaren hitta alldeles rätt i sitt sätt att beskriva sina egna känslor plus andras. Många borde läsa den här boken, det finns mycket att lära där av den här problematiken. Full pott för den här boken. Visserligen smärtsam att läsa som nog kan göra att man värjer sig för att gå in i den.Väldigt ärlig och fin läsning om ett svårt ämne. Blev rörd till tårar och det är alltid fascinerande att få möjlighet att få en så öppen inblick i andras liv. Alex Schulman är nog inte helt obekant för er. Inte för mig heller, inte som mediepersonlighet, däremot som författare. Glöm mig (Bookmark, 2016) är den första boken jag har läst av Schulman. Det är en intim skildring av en barndom där modern var alkoholist och hur det var att leva med en ”elefant i vardagsrummet”, som fanns där, men som man inte skulle låtsas existerade. Schulman beskriver hur hela familjen blev medberoende – även om han naturligtvis skriver främst från sitt eget perspektiv…. Läs hela recensionen Bokus har sålt böcker online sedan 1997. I utbudet på över 10 miljoner böcker hittar du både fysiska och digitala böcker till låga priser. Läs hur du vill – på papper, på skärm eller streama i Bokus Play – abonnemanget för ljudböcker och e-böcker. Vi klimatkompenserar alla kundfrakter genom Vi-skogen.Känner igen mig i det mesta som Alex Schulman beskriver p.g.a. en alkoholiserad mamma. En livslång inneboende sorg som är svårt att komma ifrån. Alex beskriver hur ens egna sinnen skärps maximalt och man ser, hör och känner på lång väg när det inte står rätt till hemma. Hur barn blir föräldrar till sina egna föräldrar och lär sig tidigt att både mörka det svåra och ta ansvar. Det är en bok som ger läsaren massor med känslor av empati, ilska, vanmakt. Rekommenderas varmt, även för den som inte har haft en alkoholiserad förälder.

När Alex skriver om sin uppväxt och sin mors alkoholberoende och vad det förde med sig så känns det som han vill förklara vem han är, hur han blev den han är. Hur mycket påverkar uppväxtmiljön oss är en alltid pågående fråga. Schulman skuldbelägger ingen, kanske lite sig själv för att han sopade undan spåren utan att förstå det just då, först efteråt. Det känns att han älskar sin mamma och vill trots den inte alltid fina bilden vara försonande. Det finns också fina minnen, när Lisette var lek… Läs hela recensionen

Underbar bok som kastar en mellan att bli rörd, arg, glad, lättad, ledsen och nostalgisk. Visar hur komplext livet och våra relationer är. En bok som berör.Den nya boken ”Glöm mig” är allt annat än kokett, utan exakt och uppriktig. Nu handlar det om hans mamma Lisette Schulman, som efter år som programledare på tv blir briljant informationschef inom näringslivet. Som 23-åring gifter hon sig med den betydligt äldre Allan.

Det här är en roman där det inte finns något att tolka. Det finns ingen dold undertext, vi läsare ser ingenting som inte Alex Schulman själv ser och vet. Men det är faktiskt inget problem, det här är en rak rapportbok. Genom 250 sidor kämpar Schulman med det där såriga han har gemensamt med många: att försöka förstå hur en förälder kunde välja alkoholen framför en själv.

Det förblir en sorglig och gripande historia. När man till slut slår igen boken blir omslagets solblekta bild av Lisette tillsammans med en liten Alex än mer betydelserikt. Hon är snart osynlig. ”Glöm mig” låter då som ett eko från någon som dragit sig undan långt bort och kanske inte kunde annat.Det tycks egentligen inte spela någon roll i vilken klass ett barn med alkoholiserade föräldrar växer upp. Tänk på Åsa Linderborgs ”Mig äger ingen”, Felicia Feldts ”Felicia försvann” eller första bandet av Karl Ove Knausgårds ”Min kamp”.

Nu lägger krönikören Alex Schulman ännu ett vittnesmål till genren. Han debuterade i bokform 2009 med ”Skynda att älska” som var en fin och ogarderad berättelse om hans pappa, tv-producenten Allan Schulman. Två år senare kom ”Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött” som tvärtom var en påfrestande kokett bok om kärleken till frun Amanda.Om hennes missbruk är det förbjudet att tala. När släkten samlas för att titta på den vuxne Alex nyfödda dotter kommer mamman berusad, äter tårta med händerna och vägrar att ge barnet en enda blick. Efter det utvecklar Schulman panikångest. Han inser att 30 års tystnad måste brytas.De tidigaste minnesbilderna i Alex Schulmans bok är försiktigt ljusa med två bröder i en lägenhet i Farsta, sommarhus i Värmland och solsemestrar i Spanien.

Alla artiklar gratis fram till 15 september, sen för halva priset i ett helt år (endast 75 kr/mån). Därefter ord. pris 149 kr/mån. Ingen bindningstid. Säg upp enkelt online.Punkten efter Dagens Nyheter har funnits med allt sedan det första numret 23 december 1864. Grundaren Rudolf Wall lär ha satt dit den med tanken att Dagens Nyheter inte bara är ett namn. Det är också en avslutad mening, ett konstaterande av vad som hänt. Därför sätter vi punkt även i vår tid.

Genom att klicka på ”Godkänn köp” godkänner jag prenumerationsvillkoren och bekräftar att jag tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy. Dagens Nyheter är en del av Bonnier News AB, som ansvarar för kundrelationen samt för behandlingen av dina personuppgifter. Erbjudandet gäller endast nya prenumeranter.

En roman om sökandet efter försoning med en alkoholiserad mamma. Alex Schulman befinner sig på sin mammas lantställe för att övertala henne att skriva in sig på en avvänjningsklinik. Han vill ha tillbaka den glada mamman han minns från barndomen. Genom tillbakablickar får läsaren följa det krackelerande förhållandet mellan mor och son och det vuxna barnets desperata strävan efter att reparera relationen.I trettio år pantade Alex Schulman och hans bröder mammans urdruckna vinflaskor utan att någonsin tala om det. Nu har han skrivit en bok om modern Lisette. en skör, skarp och humoristisk kvinna – som drack och drack och drack.