Spå Dig I Runor

Upptäck en världsvan äventyrare på Historiska museets innegård. Här finns en rekonstruktion av en vikingatida båt som kallas Krampmacken. Båten har seglat på Svarta havet och besökt flera museer runt om i världen.Ett bevis på romarrikets inverkan på det dagliga livet i Norden för omkring 2000 år sedan, liksom ett exempel på hur man inte längre lagar arkeologiska fynd. Kent Andersson, arkeolog vid Historiska museet visar och berättar.

En soldat, en krigare, måste vara beredd på alla möjliga situationer. Här får vi se en av de militära statusmarkörerna från 300- till 400-talen. Se tusen år av svensk design i Historiska museets arkiv. Kent Andersson, arkeolog vid Historiska museet visar och berättar.

Vem som helst kunde knappast anlita en stenhuggare och runristare för att få ett minnesmärke rest. De flesta runstenar har med den vikingatida överklassen att göra, i vart fall med ganska välbärgade storbönder. På vikingatiden fanns specialiserade runristare som förmodligen livnärde sig på att resa runt och rista stenar. Den mest berömde är Öpir, som ristat mer än 50 stenar i Uppland, Gästrikland och Södermanland. Ett dräkttillbehör från cirka 100 e.Kr. som visar på en oväntad romersk påverkan. Se tusen år av svensk design i Historiska museets arkiv. Kent Andersson, arkeolog vid Historiska museet visar och berättar. Av UR Samtiden. Ett väldekorerat klädspänne med ofantligt många och små stiliserade djur. Myter och berättelser i metall från 400- och 500-talen. Se tusen år av svensk design i Historiska museets arkiv. Kent Andersson, arkeolog vid Historiska museet visar och berättar. Av Ur Samtiden.

Vikingatida graffiti finns på ett fåtal platser i Medelhavsområdet. I moskén Hagia Sofia i Istanbul finns flera inskrifter. På ett stort stenlejon som tidigare stod i Atens hamn Pireus men som idag finns i Venedig fanns tidigare en stor ristning. I Historiska museets entré finns en gipsavgjutning av lejonet där man kan se resterna av ristningen.De flesta runstenar kom till på vikingatiden, men runor användes i Skandinavien många hundra år tidigare. Runskrift skrevs inte på papper utan ristades på personliga ägodelar som kammar och vapen. Många meddelanden ristades säkert på plattor och stavar av trä.Ordet ”bokstavs” ursprungliga betydelse är ”runa ristad på (tavla av) bokträ”. Ordet vi använder för våra bokstäver syftar alltså egentligen på runor! Det är svårt att läsa text som skrivits med runorna, de vikingatida bokstäverna. Även om man kan tyda tecknen är det inte säkert att man förstår språket eftersom det var annorlunda då. Runalfabetet kallas futhark efter de första sex tecknen i raden. Vikingatidens vanliga runalfabet hade 16 tecken. Det var en utveckling av tidigare alfabet med flera tecken. De flesta inskrifterna gjordes säkert på trä, men träet har förmultnat med tiden och vad som finns bevarat är framförallt runstenar. Från Sverige känner man till ungefär 2 500 stycken och av dessa finns cirka 1 300 i Uppland.Kursavgift 1 750 kr/person inkl. moms. Jag skickar faktura, varav anmälningsavgift 250 kr inbetalas omgående, och resterande kursavgif: 1 500 kr inbetalas senast 10 dagar innan kursstart. dvs (2021-05-05) Anmälan är bindande. Skulle jag ställa in kursen pga för få deltagare, ändrade regler pga Coronatider mm kommer anmälningsavgift och hela kursavgiften givetvis att återbetalas. Anmälningsavgift/kursavgift återbetalas inte om du själv skulle få förhinder oavsett orsak, men kan användas till annat kurstillfälle eller dylikt.

Denna kurs höll jag 15-16/5 2021! Tack alla kursdeltagare för två härliga dagar och den otroligt fina responsen på min kurs, se även respons på mina kurser! Om jag håller någon ny kurs spå i Runor så beror det på om det finns något intresse! Skulle du vilja gå en sådan här kurs? meddela mig så anordnar jag om fler är intresseradeAll förtäring ingår: Förmiddagskaffe/the och hembakt smörgås, lättare lunch i form av matig sallad, paj eller vad jag hittar på och eftermiddagsfika med hembakad kaka ingår. Meddela specialkost i god tid. Fruktfat finns under båda dagarna.

Sprid rök över cirkeln med de 24 runorna med hjälp av salviarökelse och mässa: ”Skydda och säkerhåll, vakta och leda.” Det renar runorna. Nu är du redo att påbörja din spådomsläsning.Nära är en tidning som skriver om andlighet och inre välbefinnande. I tidningen medverkar det kända mediet Benny Rosenqvist och flera andra intressanta personligheter.

Samla stenar i samma storlek på en strand. Du kan också använda kristaller eller till och med träbitar. Vad du än väljer kommer du att behöva tjugofyra stycken eftersom det är antalet i futharken.Rita eller måla runsymbolerna på dina tjugofyra stenar, kristaller eller träbitar. När du är färdig ska du lägga runorna i en cirkel. Börja med Feh klockan 12 och arbeta sedan medsols.Förvara runorna i en liten påse och antingen tar du eller personen du gör en reading för fram rätt antal runor (se nedan) för den valda läsningen. Innan du tar fram en runa ska du tänka på en fråga du vill ha besvarad eller be om vägledning.

Runorna användes för att anteckna olika saker men också till spådomar och besvärjelser. Det vi kommer att ägna oss till här är det senare, att spå med runor. Att spå med runor är ett urgammalt redskap som har nära kontakt med våra förfäder och deras traditioner, därför kommer vi även att gå igenom lite fornnordisk mytologi.

Ett annat sätt är att lägga tre runor på rad; en för dåtid, nutid och framtid. En runa för varje norna; Urd, Verdandi och Skuld. Nornorna är ödesgudinnor i fornnordisk mytologi. Enligt myten bor de vid Urdabrunnen, som ligger vid världsträdet Yggdrasils rötter. De symboliserar människans födelse, liv, död och öde. De tre ödesgudinnorna väver människans livsväv på detta sätt:Runorna ger dig mycket raka och enkla svar, ofta om materiella ting. Enklast är att fråga en fråga och dra en runa ur påsen och på så sätt få svar på sin fråga.

Det är en bra fråga och den är dessutom klurig. Inte minst som väldigt många knappt ens har koll på nuet eller för den delen har lärt sig någonting av dåtiden. Det är inte märkligt att saker som horoskop, siare och spådomstjänster är så stora och populära som de är.Här vill vi tipsa lite om en som vi gillar lite, lite extra. Den heter Spådom i runor och hittas med ett enkelt klick på länken nyss. Sajten skiljer sig från många andra tjänster på webben på ett flertal sätt som vi gillar:

Om det fanns en lämplig slät berghäll eller ett stort stenblock på platsen där de ville ha runstenen kunde de göra runristningen på hällen eller i blocket direkt. Man använde då de vikingatida runorna i inskrifterna.Ibland förbättrade de som lät resa runstenen vägen förbi platsen där de ställde den. Om vägen var mjuk och blöt och lätt blev lerig och smetig byggde de kanske en bro. En runstensbro såg emellertid inte riktigt likadan ut som de flesta broar idag. Det var oftast inte någon bro med luft under som gick över en å eller en väg. Runstensbron var en vägbank. På en sträcka av vägen där det var blött och lerigt fyllde man ut med stockar, ris och stenar så att det blev som en liten fast ås som man kunde färdas på. Ibland står det också att den som har låtit hugga stenen har röjt en ny väg.

Men väldigt många ord är nästan eller alldeles samma. När du läser en runsvensk text tycker du kanske inte att du känner igen några av orden. Men det beror på att orden stavades annorlunda. Om du läser ordet högt hör du nog vad det är för ord som avses med stäin till exempel. Det är ju vårt ord ”sten”. Du känner nog också igen räisa eller broður (brodhur) och många flera. Och ordet bro är ju precis samma.

Det finns ingen förklaring till varför det var så vanligt under vikingatiden i Sverige att rista och resa runstenar till minne av en död släkting. Ibland kan man se att texten på runristningen fungerar som arvsdokument. Man kan alltså läsa vem som har ärvt den dödes gård och saker.

Det finns också runstenar som är äldre. Rökstenen i Östergötland är till exempel från 800-talet det vill säga början av vikingatiden. Dessutom finns det runstenar ristade med den urnordiska runraden. Dessa är ofta svåra att datera, men man gissar att de kan ha rest mellan år 400 och 700 e.Kr.En del runstenars texter är längre. De kan då berätta om resor som den döde varit ute på, till Grekland eller England till exempel. Ibland står det att de som låtit resa stenen också byggt en bro eller en väg.

Nästan alla runstenarna från vikingatiden har texter med samma grundinnehåll. Runstenarna restes av släktingar till minne av någon som just hade dött. Först får vi veta vem eller vilka som lät resa stenen. Det kan till exempel stå ”Torsten och Frögunn”. Sedan kommer ”lät resa stenen efter”, ”lät hugga hällen efter”, ”lät rista runorna efter” eller något liknande. Därefter står namnet på den som dött, till exempel ”Sven” eller ”Tora”. Slutligen får vi veta hur den som dött var släkt med dem som låtit resa stenen. Vanligast är det att det står ”sin far”, ”sin bror”, ”sin son”, ”sin mor”, ”sin syster” etcetera. Ibland avslutas också texten med en bön. En vanlig runtext blir då, som det står på en runsten i Knivsta söder om Uppsala: ”Halvdan lät resa denna sten efter Joger, sin bror, och Gudfrid efter sin son. Gud hjälpe hans ande”.När man hade bestämt sig för att resa en runsten till minne av någon som dött, ville man att många människor skulle se den fint ristade stenen. Därför ställdes de flesta runstenarna vid farleder, oftast vid vägkanter. Människorna på vikingatiden använde båtar längs kusterna, i skärgårdarna och även inne i landet om det fanns floder, åar eller sjöar som gick att färdas på. Därför finns det också runstenar längs vattenleder och vid platser där det var lämpligt att gå iland. Några runstenar restes på tingsplatser. Vad det är kan du läsa mera om lite längre ner på den här sidan.

Om en man som dött hade varit väldigt mäktig och rik kunde hans släktingar placera runstenen på tingsplatsen. På tingsplatsen samlades människorna som bodde i ett område till ting. På tinget bestämdes saker som gällde för alla som bodde i trakten. Och om någon hade begått ett brott, en stöld eller liknande, dömdes han på tinget. Eftersom tingsplatsen var en viktig samlingsplats var det väldigt fint att resa en runsten till minne av sin släkting där.

Man brukar kalla det vikingatida språket för runsvenska, eftersom det är det språk som står att läsa på runstenarna. En del ord som står på runstenarna har helt försvunnit ur våra tiders svenska. De kan ha bytts ut mot tyska eller franska ord, som kommit in som lånord i svenskan. Det vikingatida svenska ordet felagi har senare bytts ut mot det tyska lånordet kamrat. Ingen pratar ju idag om sina klasskamrater som felagar! Ordet felagi har däremot lånats in i engelska och där blivit fellow, som bland annat betyder just ’kamrat’. På Island heter det däremot fortfarande félagi och ordet har där också behållit sin ursprungliga betydelse.Under drygt hundra år, från slutet av 900-talet till början av 1100-talet, reste människor i Sverige minnesstenar med runinskrifter när någon släkting hade dött.Någon gång kan man läsa i texten på en runsten att just där stenen står gick gränsen mellan två personers marker. Stenen markerar alltså en ägogräns. Men ofta verkar det som avsikten främst var att resa ett praktfullt minnesmonument. Den som hade dött begravdes på gravfältet, eller på någon plats långt hemifrån om han dött under en resa. På någon betydelsefull plats reste man en minnessten där man berättade vem som var död och ibland beskrev vad han gjort för stordåd under livstiden.

Människorna som bodde i Sverige på vikingatiden talade svenska. Men deras språk lät ändå inte likadant som vår svenska gör idag. Svenskan har ändrats mycket under nästan tusen år. Uttalet och stavningen har förändrats. Orden har ibland blivit kortare. Slutet av orden, det som kallas ändelser, har ofta försvunnit.

Trejdepartscookies används för att ge besökarna relevanta annonser och marknadsföringskampanjer. Dessa kakor används för Youtube, Google maps och Sketchfab data.

Riksantikvarieämbetet tolkar texten på det sättet att ”Odal och ättearv” betyder egendom som någon ärvt inom ätten. Björn och Olev hade alltså ärvt Nora, där runhällen finns, troligen av sin far.Odal kommer från fornnordiska óðal besläktat med adel (urgermanska *óþalan), som betyder huvud i betydelsen huvudgård, eller bästa delen av ett hemman; ättens hemman. Odaljord var alltså huvudgården, eller om det fanns bara en gård, den bästa jorden på denna.Gulatingslagen är ännu skarpare, den kräver sex släktled istället för fyra. Den som föddes till sådan jord kallades odalboren, och han var till exempel berättigad till dubbelt så många böter som en vanlig bonde vid rättsmål. Odaljorden kunde heller inte säljas hur som helst, den var knuten till ätten och var nästan ett medeltida förstadium till fideikommiss-systemet. Därmed var odalbonden inte riktig ägare till jorden. För att bevisa sin odalrätt var odalmannen tvungen känna till sina förfäder ända bak till sin farfars farfars far. För att komma ihåg detta fanns en (säkert inte helt okomplicerad) ramsa som kallades langfedgatal vilken man lärde redan som barn. I Norge är odelsrett inskrivet i grundlagen och gäller fortfarande. Lagen har existerat som odels- og åseterett sedan 900-talet och innebär att äldsta barnet ärver. En person som tar över en gård på odelsrett i Norge kallas odelsbonde. 85 % av alla gårdar i Norge är odelsgårdar.I svenska språket var odalman eller odalbonde en självägande bonde vars arvejord gått i arv i flera generationer. Begreppet står i motsats till arrenderande bönder (landbor), exempelvis kronobönder.

Begreppet nämns också i den norska Frostatingslagen: ”Ingen man får jord som odal förrän tre förfäder ägt den och den kommer under den fjärde utan avbrott.”I romarrätten finns inte odalrätt, men en form fanns bland annat i Frankrike fram till 1791 (revolutionen), och i Sverige fanns formar för ”bördsrätt” fram till 1720 och 1861. I dag finns det fortfartande fideikommisser i Sverige som tillvaratar ättens arv.Odal är en historisk arvsrättslig term för jord och gård som under flera generationer ägts av samma släkt. Vissa svenska landskapslagar inskränkte hur odaljord ärvdes och såldes. Odaljord skulle bevaras hel och odelad; den fick alltså inte säljas fritt och inte heller delas upp på flera arvingar. I modern svensk lagstiftning finns inte begreppet kvar. Historiska museets faktasidor om vikingatiden. Här berättas om livet under vikingatiden. Du kan bland annat läsa om barn, kvinnor, män, gården, de hedniska gudarna, runor och ritualer… Skimrande smycken, blodtörstiga krigare och märkliga gudar. Var det så det var? Vill du veta mera om runskriftens hemlighet? Om hur människorna klädde sig, levde och dog? Läs mera om vikingatiden här. Unga Faktas trevliga sida om vikingarnas värld. Här kan du läsa om de första städerna i Norden, skeppen, livet ombord på skeppen, strid, vardag, i österled, i västerled, vikingar i Amerika, asagudarna, kristendomens ankomst o.s.v. På webbsidan finns också många sagor och myter som handlar om fornnordiska hjältar och fornnordisk religion.På Vetamix webbsida kan du se en pedagogisk film (3:36 min) som handlar om vikingatiden och arvet efter vikingarna. Vetamix är en finlandssvensk skolsida för elever och dig som undervisar.

Det var vanligt att texten ristades i slingrande mönster. Mönstret kunde vara ett djur, som en orm, eller i en slingrande växt. Man kunde också rista runor på personliga föremål, som kammar eller vapen.

SO-rummet ansvarar inte för andras användning av webbplatsens material. Om du är upphovsrättsinnehavare och anser att SO-rummets användning av ditt material bryter mot upphovsrätten och bör plockas bort, så är du välkommen att meddela oss så att vi kan ta bort materialet.Vi vill gärna att SO-rummet används som kunskapskälla, till exempel av elever och lärare i skolundervisningen. Det är därför fritt fram att använda webbplatsen som grund eller underlag för skolarbete. SO-rummets texter får skrivas ut och användas i skolan och för privat bruk, men uppge alltid källa! Det måste framgå tydligt vem som skrivit texten och varifrån materialet kommer (inkl. länk/ar). SO-rummets texter får däremot inte (utan tillstånd från oss) användas fritt som redaktionellt material på andra webbplatser utanför SO-rummet. Vi tycker såklart att det är kul om texterna kommer till så stor användning som möjligt så länge nyttjandet inte missbrukas. Kontakta oss om du har frågor.

Andra delen (47:16 min) i en dokumentärserie om Sverige för tusen år sedan. Maja Hagerman berättar och Claes Gabrielsson filmar bland spår av en tid för länge sedan.Syftet med SO-rummet är att förenkla arbetet i skolan för elever och lärare, dels genom SO-rummets egna material i olika ämnen, dels genom att samla merparten av alla bra och fria SO-resurser som finns utspridda på Internet på ett och samma ställe. Målet med sajten är skapa inspiration, öka intresset och öka kunskaperna inom SO-ämnena.

Runraden kallas ”futhark”. Varje runa har ett namn och runraden är uppkallad efter de sex första runorna. Futharken har därmed fått sitt namn på samma sätt som alfabetet, efter de första skrivtecknen i alfabetet (grekerna kallade A och B för Alfa och Beta).Runskolan är en webbsida från Riksantikvarieämbetet där du hittar frågor och svar om runor för juniorer. Många av människorna som bodde här i Sverige för mer än 1 000 år sedan kunde både läsa och skriva. Men de använde inte likadana bokstäver som vi gör idag. De skrev med runor…

För bildmaterialet på SO-rummet gäller i allmänhet olika typer av licenser. Många av bilderna är upphovsrättsskyddade medan andra har Creative Commons-licenser eller andra liknande licenser. Några av bilderna är helt fria att använda. Om du vill bruka en bild i eget syfte, så måste du själv ta reda på om bilden är fri att använda eller vilka villkor som gäller. Detta gör du genom att klicka på bildlänken som finns under de flesta bilderna. Om en bildlänk saknas är bilden i regel upphovsrättsskyddad och kan inte användas utanför SO-rummet.

Runor var nordbornas första alfabet. Bokstäverna eller rättare sagt runorna ristades i trä, ben eller sten. De äldsta runristningarna i Norden är från början av vår tideräkning (i Sverige från 200-talet) och är ristade med ett äldre runalfabet som hade 24 runtecken. Dessa äldre skrivtecken kallas ibland för urnordiska runor eftersom språket som talades i Norden vid den här tiden (ca 150-800 e.Kr) brukar kallas urnordiska.

Uppsats av Stig Lundberg där han berättar om kristnandet av Sverige. De flesta av oss som tror oss känna till något om vikingatiden och den svenska hedendomen uppfattar det nog i allmänhet så att Sverige dominerades av den gamla asatron långt fram på 1000-talet. Men om man börjar titta på de källor som finns om den svenska hedendomen under vikingatiden, så visar det sig att materialet är mycket tunt…

När du kastar dina runor på ett tygstycke eller på marken, öppnar du dörren för magi och visdom, direkt ursprungen från visdomen hos de urgamla Ödesgudinnorna – samtidigt som de lämnar det öppet för var och en att välja och planera sin egen rätta livsbana.Men de problem som runorna berättade om och de lösningar som de erbjöd i frågor om kärlek, hem, familj, arbete, hälsa och välstånd är lika aktuella för män och kvinnor av idag.

Nja sånt här är jag skeptisk mot 😃provade lite utan namn och ålder och det kan gälla alla som Tarotstollan skriver,ska prova med namn och ålder också så får jag se om jag får samma svar 😃

Runtecknen skapades för ungefär 2000 år sedan, alltså vid tiden för Kristi födelse. De äldsta runinskrifterna som finns bevarade är från 100-talet efter Kristus. De äldsta runinskrifter som har hittats i Sverige tillhör 200-talet.Du kanske tycker att det är konstigt att det finns två olika r, ett som skrivs r och används om den femte runan och ett som skrivs ʀ och används om den sista runan i runraden. Det senare stod för ett speciellt “surrande” r-ljud, som vi inte längre har kvar i svenskan och som nästan bara kunde förekomma i slutet av ord. Med tiden kom de båda r-ljuden att sammanfalla och då fick ʀ-runan ett nytt användningsområde, nämligen som tecken för y. Det senare kan man se i medeltida runinskrifter (se nedan).Runor är en sorts skrivtecken, precis som bokstäver. Tecknen används alltså för att återge ordens ljud i skrift. Runorna användes för att skriva det språk som talades i Norden för länge sedan. Det har funnits tre olika runrader i Sverige, den urnordiska runraden, den vikingatida runraden och den medeltida runraden.

Vikingatiden kallas tiden som varade från ungefär år 800 till början av 1100-talet. Det som vi brukar kalla den vikingatida runraden skapades dock redan i början av 700-talet. Till skillnad mot den tidigare runraden bestod denna bara av 16 tecken, Det är dessa runor som de flesta runstenar i Sverige är ristade med.Detta fortsatte man med så att man till slut hade tillgång till lika många runor som fanns i det latinska alfabetet på den tiden. Formen på runorna kunde variera en hel del: